Hoppa till innehåll
← A Turned On Life
97: Din energi är det dyrbaraste du har - slösa inte bort den på skit!

Avsnitt 97 · 23 juli 2026 · 32 min

97: Din energi är det dyrbaraste du har - slösa inte bort den på skit!

Lyssna där du lyssnar på poddar

Sammanfattning

I avsnittet handlar det om att tid och energi är dyrbara resurser, och hur vanan att alltid vara duktig och ställa upp kan göra att de tar slut. Lyssnaren får reflektera över vad som dränerar och fyller på, och hur kontakt med kroppen kan hjälpa en att hitta sina egna ja och nej.

  • Avsnittet inleds med frågor om att leva sitt eget liv och inte någon annans dröm.
  • Energi och tid beskrivs som grunden för närvaro, lust, kreativitet och njutning.
  • Att alltid vara duktig, tillgänglig och till lags kan göra att man ger bort all sin energi.
  • Långvarig överbelastning kan leda till autopilot och en känsla av att vara avstängd.
  • Dans, gråt, stillhet och kontakt med kroppen nämns som sätt att släppa på det som hållits inne.
  • Avsnittet avslutas med en uppmaning att se över var energin läcker och värna sin tid.

Om avsnittet

Din energi är det dyrbaraste du har — och det enda du aldrig får tillbaka. Ett avsnitt om att sluta ge bort dig själv, om kroppen som stänger av när givandet aldrig tar slut, och hur du öppnar den igen. Ett litet nej till dem. Ett stort ja till dig.

För dig som vill KÄNNA dig FULLY ALIVE igen - https://www.pleasurehabits.se/Fully-Alive

Anmäl ditt intresse för The turned on woman - https://www.pleasurehabits.se/pl/2148802340

Tack för att du lyssnar. I LOVE YOU

Transkribering

Hej kära. Välkommen tillbaka till ett nytt avsnitt här mitt i sommaren på a Turned On Life. Lever vi ett Turned On Life, kära? Är vi där? Eller går vi och slösar bort vårt liv på vad andra tycker vi ska göra? Jag gjorde det i så många år, om jag ska vara helt ärlig. så tror jag faktiskt att jag hamnade på högskolan. På Textilhögskolan. För att det egentligen var någon annan som ville gå där. Någon som pushade och peppade mig och jag tänkte att det kanske är min dröm. Jag vet inte om det var min dröm. Och nu i efterhand när jag också håller på att bränna upp och sälja saker. Jag har så mycket från den här tiden. Och jag tänkte på det igår. Jag ångrar inte att jag gick där. Men varför gick jag där? Var det verkligen mitt soul purpose? Var det egentligen det jag ville göra? Nej ...alltså, då visste jag inte ens vad jag ville göra. Jag hade en längtan efter att starta eget och göra det jag gör i dag. Men då visste jag inte hur jag skulle göra det. Så lever du ditt bästa liv just nu? A turn on life. Har du det juicigt? Har du en underbar sommar? Det behöver inte vara att vi ska göra saker. Jag har typ gått hemma hela sommaren och haft det jättefint. Det är ju en känsla i kroppen. Längtar du till hösten tills allt drar igång igen eller gör du inte det? Du är skaparen av ditt egna liv. Japp. Så är det kära. Allt du drömmer om kan bli din verklighet. Och då gäller det att ta action. Så är det så att något skaver. Det är bara en mjuk uppmuntran. För jag vet att du som jag, vi går den här smala vägen. Vi vill ju levla upp. Oh, det kan vara så jäkla obekvämt. Alltså, jag och min man har haft några obekväma dagar. med skab och där vi har känt mycket sorg. Men att vi ändå väljer varandra och likaså att jag väljer mitt liv. Och jag sa det till en vän häromdagen också att gud, jag har typ så höga krav på mitt egna liv. Kan man ha så här höga krav? Är det okej? Ja, det är okej att ha höga krav på sitt egna liv. För jag vill när jag är gammal blicka tillbaka och se mitt liv som mitt liv. Inte att jag levde någon annans dröm. Så det här är bara en mjuk liten påminnelse. Lever du a turned on life? Om du känner att någonting saknas. Du kanske inte ens vet vad det är. Så vill jag bara flika in här och dela att i oktober så startar en djup ... Transformerande resa i sex månader av a Turnt-On Woman. Där jag söker tio kvinnor som vill vandra den här resan med mig. Där vi börjar första helgen med ett retreat hemma hos mig i Hälsingland. Ja, där du får stöd och peppning längst vägen för att finna ut av och bli mer Turnt-On. Och det börjar ju bara inifrån. Bara inifrån. Jag lägger en liten länk här nere. Gå in och läs. Se vad det väcker. För någonting som vi inte ska göra på den här resan är att göra den ensam. Det är för det första så tråkigt. Och för det andra behöver vi inte göra det. Vi måste ha varandra. Alltså, speciellt vi kvinnor. Gud, jag skulle inte klara mig idag utan ... Kvinnor. Vi behöver varandra. Ja. Så där ska du få levla upp på riktigt. Där blir det ett stort identitetsskifte. Och inte att du ska bli någon annan utan att det som håller dig tillbaka ska vi ta tag i och släppa taget om så att du kan leva i full kraft, full energi och i din sanning där du skapar ett liv som känns mer meningsfullt för dig. Du hör ju. Det kan vara de sex månaderna då allting förändras i ditt liv. Ja, där du blir magnetisk, där du bjuder in nya människor i ditt liv. Där du får leva det liv som du är menad för att leva. Inte någon annans liv kära. Nej nej nej, du är för stor för det. Du är för stor för det. Ja Och ... det Vi också ska prata om idag är. För när vi ska leva ett Turn-on-life, när vi ska levla upp när vi vill kunna njuta mer av livet behöver vi en sak. Och det här är någonting jag tänker på nästan varje dag. Och det är att din tid och din energi är det dyrbaraste du har. Det är inte pengar. Det är inte vad du hinner med. Det är inte hur mycket du får gjort. Det är din energi. För det här är den kraft som får dig att känna dig levande. Och det är också den enda som du aldrig får tillbaka. Timmarna kommer inte tillbaka. Den där känslan av att vara helt slut år efter år lämnar ett avtryck. Så frågan: Jag vill ställa till dig direkt, innan vi ens har börjat är den här. Håll i dig. När ska du sluta ge bort din tid och energi till andra? För vi alla gör det. Vi lägger vår dyrbara tid på skit, och på andra som kanske inte förtjänar den. Varför gör vi det? När jag var i Spanien fick jag en reality check. och bara ..."Shit, jag spenderar så mycket tid på min telefon". Det är så mycket tid som går till spillo. Och jag var väldigt duktig i Spanien på att inte sitta vid min telefon. Nu har jag fallit tillbaka i det mönstret igen och insåg igår att jag måste stänga in den i en box och skaffa kodlås. Min tid och energi är dyrbar. Varför slänger jag iväg den bara? Varför gör jag det? Alltså det är som en kraft som är så stark. Jag har lagt min energi på andra i så många år. Så det här ska vi prata lite om den här veckan. Jag hoppas att du får lite inspiration och kanske tar tillbaka kraften som jag vill att du ska få. Vänta nu. Vad lägger jag min tid och energi egentligen på? Det här är mitt liv. Det här är mitt liv. Så låt oss börja med varför det här spelar roll för det kan vara lätt att avfärda eller tänka: Energi ...det är så flummigt och luddigt, för det är ett ord som kanske slängs med. Men, jag menar det här väldigt konkret. Tänk på allt du längtar efter. Allt du säger att du vill ha mer av i ditt liv. Att kunna njuta, att vara närvarande med dina barn, din partner, dig själv. Att känna lust, att ha sex som faktiskt känns, att vara kreativ att leka, att skratta, att känna dig inspirerad. Att vakna och känna ”Oh my god livet är ditt!” Ingen av de här sakerna går att pressa fram. Allt kräver. Allt kräver att du har ett överskott av energi. Det här är något du inte kan disciplinera dig till. Speciellt inte lust. Du kan inte tvinga fram närvaro genom att bita ihop. Du kan inte schemalägga njutning som punkt nummer sju på din to-do-lista och förvänta dig att kroppen ska leverera. Du kan skapa rätt förutsättningar, Men allt kräver att du har ett överskott av energi. Och det här kommer vi jobba mycket med i Deturned on Woman. Att skapa överskott. Genom praktiker. Genom att gå ner i kroppen och släppa taget om saker. Att expandera vårt nervsystem så att vi kan känna mer liv. För det är så många kvinnor idag som går på autopilot. Oj, oj, oj. Jag gjorde det i säkert fem år. Där lever inte vi. Där överlever vi. Ja. Så att verkligen kunna vara här, i ditt liv, med de människor du älskar, kräver det att det finns någonting kvar när dagen är slut. Och det är i det här det blir intressant. För om allt det vackra kräver överskottstjära ... Då borde ju egentligen allt arbete, allt vi gör, i grunden handla om en enda sak. Att odla och vara extremt rädd om vår egen energi och tid. Att inte ge bort den. Men det är precis tvärtom på hur de flesta lever. Vi ger bort. Vi ger bort. Vi ger bort. Till människor och saker som ärligt talat ... Skiter i den? Som inte ens märker? Och sen undrar vi varför vi inte har något kvar till oss själva? Så, var läcker den här energin? Såklart kan den se olika ut för oss alla, och olika tider i livet. Men jag ska berätta vad jag ser. hos de flesta kvinna efter kvinna efter kvinna, hos mig själv ... som är så tydlig. Och det är den där duktigheten. Oh my God! Jag vet ju att jag och du är så trött på det här, men vi faller dit gång på gång på gång. Att vara duktig. Att vara den här duktiga Fucking flickan som alltid ställer upp. Som säger ja. Som känner in rummet. Ser till alla så att alla mår bra. Men hon har inte ens frågat sig själv hur hon mår. Den som svarar på meddelanden direkt. Alltså gud, jag ... när jag var ung och jobbade extra på en matbutik blev jag alltid inringd när de behövde folk. Och de ringde alltid klockan sju på morgonen. Och varje gång sa de förlåt att vi ringde och väckte dig så tidigt. Och varje gång svarade jag: nej, nej. Det är ingen fara. Jag är vaken. Som att jag har varit vaken i tre timmar och druckit fyra koppar kaffe och sitter och väntar på det här samtalet. Jag var så jävla duktig. Jag kände inte in vad jag behövde. Alltså, det är så många gånger jag har gått till jobbet. Jag avskyr det. avskytt, avskytt det och ändå gjort det. För det var det som krävdes, det var det jag trodde att jag skulle göra. Sen hade man inte heller någon support som sa: ”Gud, varför gör du saker du inte vill?” Man skulle bara kämpa på, tjäna pengar och stå ut. Fucking nej! Varför ... Det här med att stå ut, vad är det för någonting? Har du förstått det? Varför ska vi stå ut med saker som vi inte ens tycker om och gillar när vi bara har ett fucking liv, och det här livet är kort? Ja, och vi har ju lärt oss att det är såhär vi ... alltså ... att vi är värda det här. Att vi är värda nånting genom att vara duktiga, genom att vara till lags, genom att prestera och genom att aldrig vara till besvär. Och det här säger jag till dig och till mig som en fin, viktig, tydlig påminnelse från mitt hjärta till ditt hjärta. Du behöver inte vara så duktig längre. För att du ska kunna leva det liv du längtar efter att turned on life. Ett liv det du känner. Liksom, du vet det där som pockar på dig någonstans inne. Behöver du ett överskott av energi och du kommer aldrig ha ett överskott av energi om du fortsätter att ge bort allt du har till det som inte ens ger något tillbaka. Det är så sjukt att det här är en norm. Att det här är så världen ser ut. Eller hur? Och att säga nej är inte att vara egoistisk. Att säga nej är hur du skyddar din livskraft. Varje gång du säger nej till något som tömmer dig säger du ja till något större. Din lust, din närvaro och din förmåga att faktiskt njuta av ditt egna liv. Och de gångerna jag har varit så jäkla modig och sagt nej har jag fått sådan sjuk livskraft. Och jag vill också poängtera att ibland kan vi säga nej, nej och nej Men också de gånger vi säger ja till livet händer samma sak. Det är lätt också att hamna där, men inte ska väl jag ... och ... Jag kan väl inte åka iväg på det här retreatet eller vad jag kan ha på mig det här. Vi krymper oss för att passa in, återigen. Och så gör vi tvärtom. Vi <i>fucking</i> åker. Vi gör det. Vi tar på oss den där klänningen. Vi säger ja till oss själva. Direkt kommer livskraften tillbaka. Vi väljer oss själva. Det är så sjukt att ... vi lever ett liv där det är fult att välja sig själv. Ja. Men jag vill också stanna upp här lite. För jag vet hur det här kan landa. Och jag vill inte att du ska gå härifrån med mer skam. För sanningen är också att vissa perioder i livet har vi helt enkelt inte ett överskott. Och det är okej! Det här är en del av livet. Vi ska inte stressa och säga åh nej. Det blir inte bra. Småbarnsåren till exempel. När du blir väckt fem gånger på natten. När din kropp bokstavligen ger. Du ger av dig själv hela tiden – dygnet runt. Det kanske inte är en period då du ska pressa dig till lust och överskott och kreativ eld. Det här är en säsong av att ge och den är helig på sitt egna sätt. Kom ihåg det. Vissa tider är det stressigt och då har man inte överskott av energi. Men någonstans... I sig så vet man att nu är den här perioden. Sen måste jag ladda mina batterier. Jag måste åka iväg ett dygn själv och kanske låna en sommarstuga. Jag har inte barn än som du kanske vet. Jag och min man ska börja snart och förhoppningsvis bli gravida. Så jag vet inte hur trött jag kommer att vara. Antagligen jättetrött. Då kommer jag kunna prata om det här på ett helt annat sätt. Men någonstans vet jag att energin är viktig. Och det vet du med. Så om du är där just nu i den perioden – bara andas. Det här avsnittet är inte till för att lägga ännu mer en större börda på dig. Det är inte ännu en sak som du ska prestera. Det jag pratar om är något annat. Det är inte de naturliga säsongerna av att ge. Det är när givandet aldrig tar slut. När det inte finns en säsong efter att det fylls på igen utan det blir ett sätt att leva år efter år efter år. Det är då någonting händer i kroppen, kära. Och det är det här jag ser. Att så många kvinnor har fastnat i det jag själv levde i under flera år. En överstimulerad kropp som till slut har stängt av. Och låt mig förklara vad jag menar. Vi går på för hårt. För länge. I för många år. Alltid på, alltid tillgängliga. Alltid duktig, alltid ett steg före. Och vi planerar, vi presterar. Oh vad vi är duktiga! Det här är också en jäkligt bra skill vi har, jag och du. Vi är odödliga. Men vad händer när vi är där för länge? Nervsystemet får aldrig landa. Det finns aldrig en riktig paus. En riktig återhämtning. En riktig andning ut. Du är ständigt påkopplad. Och när du inte får vila så blir det den där autopiloten som du går runt med. Oh, jag ser det. Det är en sorg i mig. Jag har varit där själv. Men det är ingen glöd. Ingen ork. Och kom ihåg vad jag sa innan. I vissa perioder i livet, då har vi inte den orken. Men jag tror att ju mer medvetna vi blir om vår egen energi. Vad vi ger bort den till. Att vi kan skapa vårt egna turn on life genom att bli medveten. Var ger jag bort min tid? Och min energi. Så det kroppen gör. Det är ju att den försöker skydda dig. Och till slut så stänger den av. Och inte medvetet. Du väljer inte det här. Det här är inget beslut och ingenting som bara händer. Det händer gradvis. Tyst. Och plötsligt är det någonstans där du är här. Men du är inte riktigt här. Kanske känner du igen den. Oj, vad jag var där i flera år. Och det som är lite lömskt är att utifrån funkar allt. Du får saker gjorda, du dyker upp och du ler men inuti är det som om någon har vridit ner volymen på hela ditt liv. Och ... I Embodiment och i det jag jobbar med så pratar vi om ditt fönster av ditt toleransfönster. Och det är spännande. Ditt toleransfönster. För att det här fönstret är ett spann där du kan känna, vara närvarande och ta in livet utan att det blir för mycket. När vi har levt överstimulerande för länge krymper det här fönstret. Till slut blir det nästan allt för mycket för dig. Kroppen väljer det motsatta. Det stänger av, det domnar, det bedövar och det här är survival fucking mode. Överlevnadsläge. För överskottet av energi finns inte. Det finns ingenting kvar att leva på. Det är bara att överleva. Så kanske du känner igen dig. Jag ska beskriva det. Jag vill att du känner efter mjukt och något av det här klingar i dig. Du kan känna dig oinspirerad, som att gnistan inte är där. Du kanske... jobbar, kommer hem från jobbet och däckar på en gång i soffan och sover två timmar och inte har energi att göra någonting annat. Du kanske har noll sexlust eller ingen sexlust alls. Du kanske skuldbelägger dig själv för att du inte har det och undrar vad som är fel. Det finns bara inget överskott för lusten att växa ur, kom ihåg det. Du kanske har svårt att vara närvarande. Du kanske är där men inte riktigt där. Du övertänker hela tiden. Analyserar, planerar och oroar och är i huvudet. Du har svårt att vara i kroppen. Som att du bor i huvudet. Kanske har du svårt att äta till och med. Att vara engagerad i samtal, ha svårt att bry dig fast du egentligen vill bry dig. Och det här är inte ditt rätta tillstånd. Jag vill att du kommer ihåg det, om du är där idag eller har varit där. Det här är inte den du är. Det här är inte din baseline. Hur det än känns: som att det blivit det, så är det inte du. Det här är survival mode, en kropp som skyddar dig så gott den kan. Och du har så mycket mer kapacitet. Du har så mycket mer liv. Det är det här vi också kommer väcka i Full Alive, mitt event i Stockholm den 13 september, just saying, kära! Ibland kanske vi tror att vi behöver mer vila, men vi behöver också någonting som får oss att känna oss levande igen. Någonting som väcker oss. Vänta nu, det är ju det här! Vad ger mig energi? Och om man känner sig så nedstängd, så vill jag också säga att det går att öppna igen. Som jag precis sa, det går att bryta den här cykeln. Men jag vill att du gör det på rätt sätt, för det finns ... som kanske inte är helt... Jag vill inte säga att det är fel. Men de flesta försöker bryta cykeln genom att pusha. Du bryter inte genom att pressa på ännu hårdare genom att lägga till ännu en morgonrutin eller disciplin. Alltså, fuck det där. Det är mer av precis det som stängde ner dig från början. Du behöver bryta det genom att Bryta dig igenom det som håller dig tillbaka. Mm. Och det låter kanske mjukt, men det är faktiskt det motsatta av bekvämt. För det som håller dig tillbaka sitter i kroppen. Det sitter i kroppen. Det är allt du har hållit inne. Alla år av att bita ihop av att vara stark, av att inte ta plats, av att svälja det som har varit för mycket. Allt det måste först ut. Det måste släppa taget från din kropp för att kraften, energin, ska flöda fritt i din kropp. Och det här är inte bara hux flux flum utan det här är på riktigt. För så fungerar kroppen. Du kan inte hålla i nytt. Du kan inte hälla i nytt vatten i ett kärl som redan är fullt av gammalt unket vatten. Du måste först tömma ut med det gamla för att nytt ska kunna komma in. Och det gör vi genom att vara i kroppen på olika sätt. Det kan vara dans, det kan vara Breathwork det kan vara Mitt event, som du förhoppningsvis ska komma till i september i Stockholm. Det finns så många verktyg. Att bara få känna sig sedd, att gråta och... Och det kan låta skrämmande. Att låta ett skrik komma. Men jag lovar dig, på andra sidan finns det så mycket space. Du vet kanske själv hur det känns när man har gråtit? Man bara åh! I'm alive! Det finns luft. Det finns plats för mer energi och mer liv att flöda i kroppen. Mmm. Och sen, när det gamla har fått röra sig, då är nästa steg att komma ner i kroppen igen. Kom ihåg. Så mycket av det här handlar om att vi har levt i huden. Övertänkande. Planerande. Presterande. Vägen tillbaka är neråt från huvudet, ner i brösten, ner i kroppen. Ner i magen. Det här är träning på riktigt. Det här är inte någonting som bara händer en eftermiddag. Det är att om och om och om igen lyssna på dig, din kropp. Skapa en djupare kontakt med henne så att du hör dina ja och dina nej. Så att du inte går över dig och din kropp. Så att du kan fråga henne på riktigt: vad behöver jag mer av? Var tyst och låt svaret komma till dig. Du, din kropp vet, hon vet alltid. Vi har bara slutat lyssna för den här fucking kulturen vi lever i idag prioriterar inte intelligensen som sitter i vår kropp. Men du vet att du har den. Din intuition ... är så sjukt stark. Och ju mer du lyssnar på henne så kan det inte gå fel. Och det är fact. Ju mer du lyssnar in. Ju mer du bara är i tystnaden. När du har tömt allt det som sitter i vägen så kommer du höra vad som är rätt och vad som är fel. Vad du vill ha mer av. Så det som fyller på dig med ny energi. Vi har varit inne lite på det. Dans, lek, sex. När det kommer från lust och överskott, inte från plikt. Kom ihåg det. Skratt, vänner, tystnad, närvaro, skogen, långsamhet. Alltså långsamheten – att sluta rusa, att låta en sak i taget få ta den tid den tar. Och det här är inte lyx eller belöningar för när du har gjort allting annat. Det här är ju ... The work. Det är här du odlar din livskraft. Ditt liv ska vara fyllt av detta. Och det är exakt det som vi kommer att släppa lös i <i>The Turned on woman</i> som börjar i oktober. För då kommer vi också börja hela det här sexmånadersprogrammet där du ska få göra body dearmoring. Där du ska få släppa ... så att vi kan skapa mer utrymme. Så att du kan våga drömma större igen. Åh jag längtar. Det är ju så här vi odlar livskraften. Vi sätter oss själva först. Och bara du vet om du är redo nu eller inte. Men med små saker varje dag. Genom att du verkligen säger ja och säger nej. Är inte med folk som drar ner din energi. Om det finns saker som drar ner din energi. För det vill jag att du ska titta lite på. Vart läcker du din energi just nu? Vem eller vad ger du bort dig själv till? Som du kanske inte får något tillbaka ens. Vart läcker din energi just nu? Kolla lite på den frågan. Skriv upp. Tänk: Hur kan jag göra något annorlunda? Och här kommer en viktig grej. Vi behöver vara modiga, kära. För att säga nej krävs mod. Så när du ser okej, den här läcker min energi den här personen. Den kan jag inte ha i mitt liv längre. Då måste du vara modig för tänk på det vi pratade om i början. Det här är ditt liv. Det är kort. Okej? Det är kort. Slösa inte bort din tid på skit. Alltså, jag säger det här till mig själv: Jag vill inte slösa bort min tid på skit. Mm, din energi är din. Din tid är din och det är det dyrbaraste du har! Och det är någonting som du inte får tillbaka. Så jag vill nu att du börjar vakta den som skatt. Som en skatt! Och det cool är är där du är idag och det är facts, kära. Du har mer kapacitet än du tror. Ditt rätta tillstånd väntar på dig. Det är inte borta. Det är för dig. Det är bara på andra sidan av allt som du har hållit inne. That's it. Och vill du göra den här resan med mig så har du några juicy-alternativ. Du kommer till mitt event. Jag lägger länken här nere. Ta med dina kvinnor eller kom själv och var modig. Kom och känn kraften. Var med på det du orkar. Men jag lovar att du kommer känna energin i din kropp igen. Okej? The turn-on woman. För dig som vill ha stöd och pepp och stöttning under sex månader, och du får börja att komma hit och få kvinnor. Du kanske längtar efter en tribe av kvinnor där du ska få leva i din sanning. Öka din kapacitet att känna mer av livet. Oh, girl. Åh. Så kom ihåg. Din energi är dyrbar. Din tid är dyrbar. Spill inte ut den på skit. Du är värd så mycket mer. Nu kommer disciplin och tålamod in här. Det är inte kul. Men vi behöver det. Åh. Yes. Jag hoppas att det här landade fint. Vi gör den här resan tillsammans. Ha nu en underbar fortsatt sommar så hoppas jag att vi ses om en vecka. Massa kärlek. Hejdå.