Hoppa till innehåll
← A Turned On Life
Vi drar till Norge

Avsnitt 16 · 30 maj 2024 · 1 h 7 min

Vi drar till Norge

Lyssna där du lyssnar på poddar

Sammanfattning

I avsnittet pratar paret om att vara trötta efter arbetet med en kurs, längta efter lek och vila och snart resa till Norge. De delar också tankar om en ny ADHD-diagnos, hur tryggheten i relationen ger utrymme att följa drömmar och vad poddandet har betytt för dem; lyssnaren får följa ett samtal om att stanna upp och lita på processen.

  • Arbetet med kursen går mot sitt slut, samtidigt som båda känner sig trötta och längtar efter att leka och vara ute.
  • De pratar om den ena partnerns ADHD-diagnos, medicinering och nya insikter om vardagen och relationen.
  • De beskriver hur stöd och trygghet tillsammans ger plats för förändring, drömmar och nya äventyr.
  • Norge lockar med berg, natur och tankar om framtida boende och retreats.
  • De reflekterar över poddandet och avslutar med planer på ett sommaruppehåll med sporadiska avsnitt.

Om avsnittet

Vi dyker upp precis som vi är i säsongens sista avsnitt. Incheckning, prat om livet, drömmar och framtiden. Och om berg.

Du har väl inte missat 16 weeks of love? https://www.16weeksoflove.se

Transkribering

Hej älskling! Hej älskling, och hej allesammans som är här återigen denna vecka och lyssnar på oss. Ännu ett provprat, ett samtal mellan mig och min fantastiska man. God morgon! God morgon. Vad kul att vi haft 16 avsnitt där vi provpratar fortfarande och har ingen aning Jag vet, men det är en bra träning för oss. Tänk första avsnittet älskling då tog vi omtag kanske... Vad var det – fyra gånger? – Jag har ingen aning. Och nu sitter vi här och provpratar... Det är väldigt utmanande att lyckas släppa en sak på samma tid, samma dag vare sig man är där eller inte. Det är väl detsamma som med relationen: på nåt sätt får man bara "show up". Jättefint! Det är nog det vi gör idag. Och som du säger: Våga show up as you are. Jag ska inte säga att vi kände motstånd till att sätta oss och podda men vi kände oss rätt tomma båda två Ja, men vi är i slutprocessen på kursen, det är allting att göra vi bygger om världen, vi åker till Norge nästa vecka. Alltså det är så mycket som händer i livet och sen ska vi sitta här och antingen prata om något annat eller ha ett metaperspektiv på vad som händer... Det är lite... Ofta kanske det bara är lättare att vara mitt i det, och köra på Men nu ska vi sitta här och ta en paus Jag tror det är nyttigt och jag tror det är fint att bara stanna upp Ända sen jag började Pleasure Habits podcast och Pleasure Habits Företaget Pleasure Habits har alltid varit att jag vill prata från ärlighet, det ska vara äkta. Men gud vad du är vacker Att det ska kännas äkta, tack älskling. Då får vi "show up as you are" – det är hela min teaching. Faktiskt, så det är allt. Allt är som det ska. Allt mer komprimerad till den frasen. Ja, det är verkligen 2024:s fras. Så hur är läget älskling? Mmm... Bra... Och tomt i min kropp. Igår så... Den här veckan har varit lite konstig för att... Som sagt, vi är på sluttampen av 16 weeks Jag vet inte hur många lektioner, meditationer... Vi har spelat in... Jag har hållit på med det här sen januari Fem månader Nu är det liksom, ska vi säga en eller två dagar av småfix kvar Och jag tror jag börjar känna nu den här enorma... Både tomheten att jag har pratat och fått ur mig Allt det här på de här månaderna Vilket är rätt mycket Och jag känner också att jag är rätt trött på att sitta framför en dator Ja, man är ju det... Medan solen då... Som igår! Jag bara fick såhär Jag kände mig som ett litet barn som stod och stampade. Jag skulle sätta mig vid datorn och jobba, och så kände jag "Nej, jag kommer inte kunna göra nånting idag". "Jag kommer bara bli arg, eller irriterad". Det är också ett tecken på att man kanske har suttit vid datorn lite för mycket. Då fick jag först känslan av frustration. "Kan jag inte bara vara klar med de här små grejerna?" Och sen... Så satte jag mig ner i solen en stund, och... Då kände jag: Det jag vill, det är att leka. Jag vill busa, jag vill ha kul. Det var det enda min själ kände för, att ta bort det allvarliga förhållningssättet att vi har en deadline, vi måste göra klart, bla, bla, bla. Jag bara: Nej, jag vill bara leka! Så jag virade min klänning runt huvudet, knöt den och satt under agan, och gick till dig och bara: Hallå! Du ba; kanske du ska gå ut i skogen lite? Och det gjorde jag ju till slut också. Ja, det var jättefint. Och det är påminnelsen igen om att våga. Lita på processen, våga surrender. Jag vet ju att när man släpper kontrollen och slappnar av, så går det alltid lättare. Och ibland måste man bara våga göra det. Speciellt i slutet. På en process. Det här har ju varit min största utmaning också när jag pluggade till textildesigner, när vi jobbade i projekt typ hela tiden. Och att våga ändå hålla i ända in i slutet Och våga ändra och våga "okej vad händer om jag tar en dag ledigt nu när det är så lite tid kvar" Det hade jag jättesvårt förut. Det är kontroll... Det är lätt att tappa det på 98 procent när man har gått vidare i livet och är mentalt färdig, men så är man inte det. Det är säkert bara det tråkiga och det krångliga och frustrerande. Ja, och jag tycker inte att det är kul, älskling. Nej. Jag är ju uppenbarligen inte heller så bra på det. Nej, vi försöker hjälpas åt. Hur gör man då? Ja du. Det gör man. På något sätt lyckas vi ju. Den här kursen är 100% tack vare dig Ja, jag är riktigt stolt, faktiskt. Över 16 weeks. Det känns som att jag har lagt ner allt. Och det är nog det som händer nu. Jag är lite trött. Och det ska bli så himla skönt. Som jag och du är, som vi är bäst på. Att bara åka iväg och ut på äventyr Ja, släppa allt, pausa allt... Mm... Att leva för dagen! Att vakna upp i vår van och bara: "Vad ska vi göra idag?" Alltså, jag har haft det här som målbild ända sen vi klev in 2024. Tur att vi köpte en van då, men... Annars hade vi åkt i vårt lilla golv! Som vi gjorde för två år sen! Ja, herregud... Vi flyttade till Norge i tre veckor. Det var en spännande fas. Och nu ska vi till Norge igen. Vi gillar ju Norge. Ja, Villabergen. Det blir fint. Så ja, svaret på din fråga är att jag mår bra och jag känner ingenting. Jag är rätt sliten och trött, och samtidigt lekfull och pirrig för jag vill ut och leka, bara. Jag vill samla pinnar, och... Gå på äventyr jag aldrig varit på, skratta, busa, leka... Verkligen vara i den där feminina... Jag har varit för mycket i den maskulina... Få fram material. Det spelar väl delvis in att sista två-tre veckorna har det varit toksommar efter en jättelång vårvinter. Det snöade för två veckor sen. Nu är det en så otrolig sommar att man inte kan annat än att bara... Inte ens titta solen för att det är för varmt titta på träden och förundras hur allting slår ut Alla blommor, all fågelsång... det är klart man inte vill sitta och jobba hela dagarna nu... Nej, det är svårt, det är jättesvårt På ett sätt är det kanske bra att vi hade en deadline När är det här deadline igen? Den är ju på måndag Ja men då så Då har vi flera dagar på oss Hur mår du, älskling? Du har också varit...? Ja. Jag har lärt mig nu efter 42 år att jag har ADHD. Det har jag misstänkt men det förklarar varför du varit drivande i den här kursen. Ja, det förklarar rätt mycket. Du har ju haft en lång inre process samtidigt. Ja, verkligen. Jag hoppade på en ADHD-utredning samtidigt som jag började göra kursen och det har varit hela min process. Jag har bara stått vid sidan av när du gjort det här som skulle vara vårat Så det är samma sak. Det är ganska tomt i mig, faktiskt. Ganska stilla...mycket att smälta Jag vill också mest sitta i solen. Jag var lack på jobbaren i går, så jag gick ner och sågade ner träd. Hade vi haft en Instagram för den här podden hade dagens avsnitt varit en bild på dig när du stod med full mundering. "Vi tänker inte podda den här veckan, för min man ska såga ner träd." Och jag ska bara sitta och titta på! Men det är ju väldigt symboliskt att få in mycket mer ljus på gården och få mer utsikt. Den var ju så himla ingrodd och ingen har skött något på många många år. Det är väldigt så här så på insidan så på utsidan. Man behöver rensa på alla plan ganska ofta och bara få in lite nytt, få in lite ljus. Du är bra på det. Jag fallsågade ner träd. Så ni är inte lika bra på att ta hand om dem. Du har ju en diagnos att skylla på. Det var väl ändå rätt självklart att du skulle få ADHD? Ja, eller jag har ju alltid haft det så självklart att jag skulle få diagnosen. Jag menar det. Jag visste ju det men det är en helt annan sak. Det här ska vi prata mer om i något avsnitt. Adhd-relationer och adhd och sex. Jättespännande. Vi har märkt en skillnad. Det är mycket spännande insikter här. Mycket som faller på plats, det är ett väldigt spännande område men det får vi ta några månader. Varenda sak i mitt liv jag någonsin gjort går att koppla till det här. Alla gånger jag bara släppte allt och flyttade till en annan del av världen för att jag inte pallade längre. Ja, och det gör det också för mig. Det är lättare för mig att navigera och förstå på ett helt annat sätt. Jag visste ju, men det är en annan sak när man får det på papper: Jag har ADHD. Kort sagt så handlar ADHD om att dopaminsystemet inte fungerar som det ska så det är ganska obekvämt att bara finnas till. Det är nånting jag har jobbat med genom hela livet med meditation, yoga, natur, försökt... "Ska det vara så här?" Och nu inser jag att det inte är så här för andra. Det är ganska spännande. Det gör mig också lite ledsen. Jag hade nog kunnat åstadkomma lite mer om jag hade insett det här tidigare vid 42-års ålder, men... Jag hade inte haft lika kul på vägen. Nej, du har ju haft ett sjukt spännande liv. Alltså du har ju haft ett sånt sjukt spännande liv. Det var ju också därför jag föll för dig. För du har ju inte det här "facket-jag-drar-energin" ADHD:n har att göra med att du inte har pallat eller klarat av vissa delar men det är ju också en del av hela du. Du är ju bara en utforskande, nyfiken, intressant... Varelse? Jag är inte så mycket för strukturer och långsiktighet och att sätta upp mål och nå dom. Det hade varit jättebra om jag var det men... Nej. Precis som du vill leka med pinnar så ska jag bara gå runt på ett berg. Det klarar jag av. Allt annat blir för komplicerat. Å, det var så himla fint. Får jag säga det som du uttryckte dig när du hade testat medicin första dagen? Det var så jävla gulligt. Du satt och funderade en stund, och så bara: "Älskling, jag tror att jag är öppen för trekant i framtiden." Jag bara: "Vänta nu, jag måste skriva ner det här." Herregud, man får ju säga saker på skämt. Ja, det var bara så jäkla kul. Du har tjatat och velat trekant i alla år. Du bara: "Jag kan nog förliga mig med den tanken." Jag vet inte om det nånsin kommer att hända, men det var så gulligt hur du satt... Du hade ro att tänka. Det var bara nånting som var... Ja, men det händer nåt med medicin, och det blir stilla. Naturligt... Inte naturligt, för det är medicinerat. Det blir stilla i huvudet. Jag har inte drivet att bara springa iväg. Det märker ju du också, det blir mycket mer stilla. Det är jätteskönt för båda såklart. Sen har jag inte tänkt så mycket på det. Du är en snabb person. Med snabb menar jag att... Du gör saker hela tiden, går runt och fixar... Jag sa: "Ska vi inte vila?" Du sa: "Nej, det går bra!" Jag hade inte klarat av det tempot. Det går bra så länge det inte är ansträngande att göra nåt som kräver mycket tankearbete. Då är det ett helvete. Jag skiter i det, jag gör det inte. Jag gör det slarvigt och misslyckas. Så länge man inte behöver ha några åtaganden, så går det bra. Jag har lyckats bygga ett liv där jag har varit fri från allt sånt. Det är först nu med relation och hus... Jag får driva mina egna företag. Ingen gör det åt mig. Det var då jag insåg att det kanske är najs med lite medicin. Jag är så glad för din skull. Och att du ska få utforska den här delen. Av dig, med medicin Ja det är roligt och jag hade nog inte kunnat ta det som yngre för att det var medicin och investeringar Ja, det är ju inget bra Nämen verkligen! Och nu har jag faktiskt längtat efter det för att jag misstänkte att det skulle bli mycket enklare att finnas till Ja, och som vi också har pratat om det här med om vi ska få barn i framtiden så är ju det skönt för dig att ha medicin. Kanske orka med lite ljud, orka med lite mer ... Ja, det förklarar så himla mycket bara. Vilket är skönt. Vi får samla det här lite, samla ihop oss och göra ett avsnitt om det. För jag tror det är väldigt många som går runt och har ADHD och inte vet om det. Och det påverkar relationer väldigt mycket. Och som du också sa, att det alltid är obekvämt i kroppen. Och för att kunna ha bra sex är förutsättningen att man ska kunna ha det skönt i kroppen, så att man kan landa där ett tag. Man måste kunna stanna upp, och inte alltid vara på väg. Det underlättar, speciellt när vi går in i den mer medvetna, slow mindful-sex-delen som jag preachar mycket om. Slow mindful går ju inte riktigt hand i hand med ADHD. Nej, och det är intressant. Men jag ska spara på den insikten vi hade med sex och ADHD och hela... Det är mycket att smälta. Det är därför det är svårt att ens sitta här och prata om det. Det är ganska ordlöst. Det är bara det. Nästa fas, nästa steg. Det ska bli jättespännande att se vart Vart jag tar vägen nu när jag förstår väldigt mycket om livet och har medicin som förhoppningsvis ska få dopaminsystemet att fungera som det ska. Så där är jag i livet. Jag ser också fram emot att åka, men...ja... Jag ser ju inte fram emot saker på samma sätt. Det är som det är. Det har jag lärt mig. Det är adhd. Den här uppskjutna belöningen finns inte. Jag är som ett ivrigt barn två månader innan: "'Älskling, vad ser du mest fram emot?'" Du bara: "'Ja, det ska väl bli skönt'." Jag bara: "'Men hallå!'" Det är också så fint att det är adhd... Det är också hur man kan koppla till de här energierna som man inte kallar kvinnligt och manligt. Du vet som barnet bara Wow wow wow Jag bara: Ja ja, vi behöver bygga affären, vi behöver göra det, vi behöver nytt tak där, vi behöver ... Ja, exakt! Och jag bara åh, ting, jag är redan visualiserad hur vi står där på något berg och blickar ut, och så ska vi hitta en fin plats där vi ska tälta på. Jag är så romantisk när det kommer till det. Vilket har varit både Det är så jag manifesterar, har jag kommit på. Jag drömmer ju. Men det har också varit en förbannelse för jag bygger upp förväntningar i att ha de här drömmolnen. Men det var värre, ska jag säga, när jag var yngre. Nu ser jag det verkligen bara som att händer det så blir jag jätteglad. Men målet är ju inte det som jag ser fram emot utan resan med dig, att få släppa det. Jag älskar att vara ute på äventyr med dig, det är det bästa jag vet av Meleja. Och bara vakna upp och se vart åker vi, vart hamnar vi? Det är ju så fint att se fram emot saker ändå, det pratade vi om för några avsnitt sen, att ta ut segern i förskott. Du har redan njutit av resan hur många gånger som helst och sen om det händer eller inte händer, så länge man inte är fast vid en viss utkomst. Då är det bara jättefantastiskt att få drömma så mycket. Ja. Ja, det gör i alla fall mitt liv väldigt rikt. Och då gör det inte så mycket sen när resan själv kommer vad vi gör. Jag vill bara vara med dig, för vi har inte hunnit det i det sista. Vi fick en kurs om relationer så vi har knappt hunnit ha en relation. Exakt! Vart content hit och kurs och inspelning... Alltså det är typ det gulligaste, jag vill också tacka dig för det älskling, för ditt stöd. När du har suttit här och fixat studion och varit kameraman och klickat på och on och off och hållit space så att jag har kunnat prata fritt. Jag hade aldrig kunnat göra det utan dig. Jag hade aldrig kunnat göra ens den tiondelen av en sån här kurs som du slängt ihop. Ja, och det är så fint att vi är så himla... Att vi hjälper varandra med våra styrkor. Vi är ett jättebra team. Verkligen jättebra. Det har varit kul att bygga upp en studio, skaffa ljus, bra kamera... Det har varit kul. Ja, jätteroligt. Jag har verkligen hittat ett nytt, kan man säga, intresse! Jag trodde inte jag skulle tycka det var så lätt eller så enkelt Men det var det, för att jag också hade dig och för att vi hade ramar och jag började bli så himla bra på att prata utifrån mitt hjärta Älskling, tänk mig för ett år sen när jag behövde manus och... Ja och nu när du spelar in video nummer 138 och freestylear en 50 minuter lång föreläsning... Det har hänt nåt. Du är rätt bra på det här. Det är det som är så roligt, att vara med i det här. Det är ju din passion. Jag vet ju det, att vara nästan besatt av nånting. Det är en fullkomlig passion i ens liv, i allt man gör. Allt i livet man gör går att koppla till det man för tillfället är insnörd på. Det handlar ju om relationer och sex och att ha det så bra... relationer som möjligt och vara så bra människa som möjligt Ja Och jag älskar som du säger, det är min passion, och jag älskar att sprida den energin vidare och hjälpa människor. Alltså jag tycker det är så himla fint. Och jag vet inte om jag kan se ordet hjälpa, för det känns såhär, jag är ju bara jag och förhoppningsvis inspirerar Men jag trivs med det och jag tycker det är så inspirerande. Jag får ju så mycket energi tillbaks när jag coachar eller när jag möter kvinnor på Zoom eller har föreläsningar eller vad det nu är. Jag älskar verkligen det. Det är så roligt framförallt. Det är så roligt att jag blir så ivrig nästan, för ivrig. - Jag älskar när du är det. - Jag fick en så jävla gullig kommentar av en av mina älskade följare som bara: - Du är så härlig Hanna! Du är en sån härlig karaktär. Jag bara: Yes, hundra procent. Du är väldigt bra på att vara du, så en vill säga att du är ganska unik. Vad ser du mest fram emot med kursen? Att möta folk där de är och att få guida människor genom mitt... Min vägledning. Alltså det som jag har lagt upp vecka efter vecka, att få följa och se utvecklingen, det ser jag mest fram emot. Att få se folk vecka 1 och sen få prata med folk vecka 16 Alltså det är fyra månader. Det är så jäkla lång tid. Och det ser jag mest fram emot! Jag ser fram emot att bygga band, att ha fina konversationer, relationer med nya människor, och att få sprida mitt budskap. Och ha kul, faktiskt. Och jag kände på den känslan nu när det är så lite kvar... Inspelningen är ju klar. Det är det tekniska som vi pysslar med. Och när jag pratade med en fantastisk kvinna som ska gå kursen nu under sommaren, eftersom jag har en pilotspecial för några få utvalda... Som faktiskt börjar ikväll. Det ska bli kul. Och då vart jag lite pirrig, jag vart lite nervös Och då märkte jag att den där prestationsduktig flickan, energin kom att såhär: Tänk om det inte är bra nog, tänk om de tycker det är dåligt Den lilla lilla känslan fick jag av nervositet Att jag har hållit på det här i fem månader, och nu ska jag släppa det fritt Alltså, nu ska folk få ta del av det Det är lite läskigt älskling... Det är ändå ganska starkt att köra på i fyra månader och tjugonio dagar och så har du en lite nervös då... Ja! Okej, om man ser det så, så är det inte så farligt Nej, du är väldigt bra på att bara köra och inte döma det du gör utan bara gå vidare i livet och det du levererar är ju så sjukt bra Jag är så imponerad att du lyckas Ha allt där i huvudet, ha strukturen, ha kollen. Jag pratar utifrån en människa som inte vet vad ordet struktur betyder. Jag hade aldrig lyckats få en sån ordning. Jag vet inte hur jag gör, jag tror att jag bara gör. Men all den här kunskapen har jag samlat på mig i åtta år. Det känns som att det har bubblat i mig. Det är som att det bara har kommit. Nån kanal... Jag har nån bank här bak i huvudet som har sparat på all kunskap, och jag bara: Så action, nästa video, nästa video... Du bara: Okej, okej... Du har knappt tryckt på play förrän jag börjat prata för jag var så i flow. Och det är någonting när man skapar ifrån det stället. Det här flowiga från hjärtat. Det händer ju någonting med, alltså... Det viktigaste för mig är nästan energin bakom det. Och när jag känner att den är bra är också budskapet bra. Det har jag tränat på nu när jag väckt min inre gudinna vågat lita mer på min inre kvinna, på min intuition, magkänsla. Det hör ihop. Att jag vågar prata utifrån hjärtat även i ett sånt här sammanhang. Att jag kan se nu att jag behöver inte ha enorma manus, jag behöver inte sitta och planera i flera flera dagar för en tagning utan jag sätter mig och så kör jag Vilken otrolig befrielse va? Sån himla befrielse, alltså gud... Åh... Det här är verkligen, ja det är sån befrielse Gud, verkligen bra ord Jag var så låst förut. Och bara när jag gick på Högskolan i Borås och det var undervisning på engelska och vi skulle ha redovisning jämt, jag kände mig inte trygg i det sammanhanget. Väldigt otrygg kände jag mig, vilket också gjorde mig osäker. Vilket också gjorde att... Det var mycket... Allt handlade om att prestera där. Såklart. För alla. Tävlade mot varandra typ, vilket var så sjukt toxics miljö Men där behövde jag ha allt under minsta detalj, planerat och kontrollerat För att veta att jag har kontroll över det här Och då visste jag också att jag var bra på det Det gick alltid bra för mig Men det var utifrån den här Uuuuh Det krävde SÅ mycket energi ifrån mig Ja, verkligen. Det var inte lekfullt alls Men där var det ju ett levande väsen som försökte pressa in dig i en Död fyrkant? Sorry Borås, men... Ja, det var en död fyrkant. Det var en spännande tid. Så jävla skönt att det är över. Det är ändå bra att du har med dig den här strukturen och förmågan att slutföra saker och sedan kan gå till frihet, som ni beskriver: Allting som jag någonsin har skapat, det har jag gjort så. Jag har bara gått dit och gjort något. Antingen så har det varit bra eller så har det varit åt helvete dåligt. Att planera eller förbereda det har ju inte funnits i min föreställningsvärld. Jag har inte orkat helt enkelt. Nej! Men! Att ha din bästa av båda världar är ju dels ett tecken på framsteg och en resa men dels är det ju ditt bästa av båda världar. Nu kan du bara sätta dig, leverera vad som helst för att ge dig en passion. och ändå göra det inom en struktur. Ja, det är rätt häftigt. Tänk att jag ändå har kommit hit. Det trodde jag aldrig om du skulle fråga mig det för två år sen. Jag bara: Vad säger du? Det är jätteläskigt! Men det är inte läskigt längre. Också en annan sak... Förut trodde jag att jag satt vissa människor högre upp än mig. Jag trodde att dom andra... Var bättre eller värda mer eller kunde mer eller tog upp spejset och jag kunde inte det för jag hade inte den kunskapen Vilket jag också inte gör längre Så det har hänt så himla mycket Men det blir väl lite så när man Jag vet inte, så som vi har, vårt liv har fallit ut De senaste åren sen vi träffades, flyttade ut till ett hus i skogen vi badar med varandra, följer våra passioner slappnar av, leker... Är trygg. Vi har en trygg plattform att agera utifrån. Det är där underverk händer. Det är i något annat, i någon stress, i någon annans energi... du vet ens i en lägenhet med ljud runt omkring som inte kan styra över ADHD:n då har man inte det här utrymmet att bara landa in i det som ÄR. Ja och däri finns någon slags oändlig energi. Kommer det en rörelse så är det ingenting man behöver kämpa fram utan det är bara att följa med den. Jag har nog känt att jag alltid har en oändlig energi. Men nu börjar den ju få sitt rätta utrymme Alltså som du säger med vila, vi får vara i vårt egna flow, vi skapar våra egna tider Vi har tagit bort det. Som vi inte vill ha helt enkelt. Det där som vi pratade om förut, Pleasure of living Vi har skapat utrymme så att vi får leka, vi får prova, vi får testa Vi får göra om allt det här som ingår liksom. I skapandet, i passionen och leken. Det är väl första gången vi har ett eget hus och vi vuxna får bestämma själva. Det är så kul! Tänk att vi vuxna springer runt och har ett hus... När man får det perspektivet bara: FÅR vi det? Och nu ska vi ha rejv här, okej då kör vi! Det är också så... Jag tänker på det ibland, kontrasten mot hur vi lever. och omvärlden... Bara så när grannen frågar dig; Har du hittat något jobb än då? För att hon hörde att du hade slutat när du hade en kort, kort fas med extrajobb... Men du bara; Näe försöker starta något själv eller vad du nu sa... För det går inte att förklara vad vi gör! Nej... Nej... Men stora saker händer. Stora saker händer... Och som jag nämnt någon gång också under våren här att... Det är en sån självklar energi. Jag har ju gått och väntat på det här. Och återigen, mannen står för frihet och kvinnan för kärlek. Jag fick en sån himla fin fråga av min kompis för en vecka sen eller två. Hon sa också: Hade du vågat göra det här själv? Den här drivkraften av att flytta ut på landet Starta eget... Allt det här. Då blev jag så himla berörd. En sån fin och djup fråga. Jag kände att jag behövde min tribe. Jag behövde min familj, vilket var du. Jag behövde att... Jag behövde nån där jag inte kände mig ensam. Jag har ju känt mig ensam i stora delar av mitt liv. Och att inte göra det... Det var sån himla häftig känsla. Man är hållen på ett helt annat sätt. Ja. Helt. Och att man vet att det är vi två. Jag är inte ensam längre. Och från den energin föds det nånting häftigt i det. Det gör det. Det blir en stabilare plattform att flyga ifrån. Den här grundtryggheten blir mycket, mycket mer påtaglig. Ja, absolut Du blir som en fertil jord för saker att växa på för har man inte det är det alltid lite vackligt och skört Och man lyssnar mer på alla andra fast egentligen kanske man vill någonting men så vet man inte hur man ska börja Jag har alltid känt en sån enorm förvirring Kanske också för att jag är väldigt känslig och Jag har så jäkla mycket drömmar. Jag vill uppleva allt som går. Så har jag alltid känt. När jag känner att jag sitter fast får jag nästan lite panik, känslan av: Åh, är det det här! Också för att jag har varit ensam så stora delar av... Jag har inte varit ensam, för jag har alltid haft vänner och gjort saker men det har varit en känsla av att: <i>Where do I belong?</i> Lite så. Och så kom du in i mitt liv. Jag drömde ju till och med om dig några månader innan vi träffades. Och då visste jag: Det här kommer bli så jävla bra. Det är så roligt att jag kommer in, som vi är lika med, i din motsats också. Jag har aldrig varit förvirrad eller lyssnat på andra. Och jag har aldrig någonsin tvekat att göra någon sjuk grej. Om det så är att starta företag eller flytta till någon annanstans Men jag har ändå alltid behövt, innan jag träffade dig har jag alltid varit ensam, jag har förlikats med det och jag har hittat en gemenskap med livet. Men nu med dig har jag en trygghet och en självklarhet som gör att jag också kan börja djuputforska aspekter jag inte har. hunnit se ännu. Det finns ingen överlevnads... Det går inte åt någon energi till överlevnadsaspekten för den är fixad. Så kan jag säga. Det är väldigt, väldigt fint. Det är så fint att vara hållen av dig, så fint att få vara en del av din energi och det du skapar. Detsamma. Och det är fint att se... den utvecklingen som du har gjort de här sista åren, jag också men att få stå bredvid din sida och se... Jag menar gå från djur i bur för att de vill stanna på samma ställe till att börja uppskatta det. Ja, men du har kommit in i ett lugn som jag tror att du har längtat efter. Den här tryggheten av lugnet, som kanske har varit saknad. Okej, I'm here. Ja, det är rätt skönt att inte behöva vara på väg nånstans. Återigen, rikedomen finns inom oss. Ja, det vore ju så himla vackert att bara gå utanför dörren eller runt det där huset... Ja, jag kände det så mycket i tacksamhet när jag tog mig på en promenad och gick upp till vår fäbod och satt där... Jag vet inte om kvinnor... Back in the days, när de gick upp till sin fäbod, kände det som en... Här kan vi hämta kraft. Det var ju mycket jobb på fäbodar. Men det var nog ändå en frihetskänsla av att få åka ut i skogen och sitta där med sina kvinnor och göra sin grej, liksom. Jag kan känna nästan den saknaden, ibland kan jag till och med börja gråta. Den är så stark och påtaglig. Det finns nånting vackert att hämta hem där, som jag känner varje gång faktiskt Det är nånting med den.. också den kulturen, den gör mig så varm om hjärtat Den är så fin Den är så fin.. Bara också det, jag kommer ihåg när vi tänkte att vi skulle bo på en fäbod Vi hörde ju av oss till nån Vi kan göra det! På tal om att man vill göra allt, uppleva allt. Det var tur att vi inte fick det jobbigt eftersom vi var en turistfäbod, man förväntade sig ha ett café och lite happenings med turister. Ja, vi ville bara gå runt i vårt egna space och ha lite får. Jag älskar, det älskar jag med oss, att vi är så öppna för så mycket saker, att vi stänger ingen dörr. Och om någon så här... Det är nog det jag har längtat så mycket efter i en partner och med vänner: Någon som hakar på mina idéer. Det är en sån himla befrielse. Sen behöver det inte vara att vi gör det, men att man ändå blir taggad, för jag är en drömmare. Jag bara: Åh älskling, tänk om vi kan bo på en fäbod! Och du bara: Ah, shit vad spännande! Eller... Ska vi bo på... på Bali eller på Costa Rica så snöade vi in på det och så kom vi på två dagar senare: Det kanske är lite för varmt på Costa Rica? Det kan ju nästan gå till överdrift ifall man ser det utifrån Det svänger fort! Ja det svänger fort men man måste få testa tankar och känna på dem och det är så otroligt skönt och få slänga ur sig vad som helst och inte mötas av ett nej. Det här med Costa Rica var alltså att jag upptäckte att om man föder barn där så får både barnet och vi medborgarskap. Gå in, gå in! Det var nog vinter, har jag en känsla av, i Sverige och ganska mörkt. Och jag gillar ju varma länder, jag har faktiskt inte bott i djungeln ännu. Nej, men det ska vi göra med våra barn. Ja, men sen kom vi på att det ligger på ekvatorn, så jag tror väl att Nordnorge ligger kvar som planen att köpa en stor gård där. Ja, det är vår utgångspunkt. Och det är väl det vi ska åka och börja titta runt och se nu vart vi ska tänka oss att ha en sån. Ja, vart vi kan gräva ner våra rötter... Åh, wow. Bland bergen i Norge... Det är något häftigt med norr, det är någonting som jag inte ens kan beskriva i ord för det är verkligen en känsla Och det var nog därför jag trivdes inte på så många plan när jag bodde nere i söder, för att det är en annan energi där nere. Ju längre upp i landet jag kommer ju bättre mår jag och tryggare blir jag. Storslagna och magiska? Ja. Och nu bor ju vi i Hälsingland, det är inte så högt upp egentligen. Och nu när vi har bott här ett tag är det: Klart vi kan flytta ännu högre upp! Alltså, det är inget konstigt. Det är som att min själ nästan drar mig högre upp. Och du vet visionerna som jag har fått till mig... När jag ser dig stå på bergsklippan med ditt hår som hänger och du har bar överkropp för att det är sexigt och typ hugger ved, det är stormar ute, och jag bara... Jag vet inte, det är nånting med det här extrema som gör att min mänsklighet, eller det är nånting med min inre... Ah, du förstår säkert vad jag menar. Det blir mer på riktigt av det extrema. Det blir mer liv av det hela. För mig handlar det också om mer lugn och ro, färre människor större landytor, mer vacker natur. Ja, större lekplats. Jag vill bara ha våran lilla tribe ha en magisk gård, lite mark och sen bli lämnad ifred. Sen är jag nöjd med livet. Jag är nöjd nu också, men... där är min målbild. Sen är det klart faktiskt. Jättefin målbild, jag är med på den, tusen procent. Och då, en dröm som jag har är ju att ha retreats där uppe att ta emot folk, att få vara i den här storslagna miljön... Ska bara döda lite myggor... Åh, vad bra. Storslagen miljön, där jag får bjuda in... Människor, par. Jag vill ju ha slow sex retreats. Också kvinnoretreads. Det känner jag ligger i framtiden. Men även där har jag redan drömt om hur det ser ut och vad vi gör. Så jag manifesterar inte det. Så är det ju. Vissa typer av drömmar är bara kul att leka med drömmar eller bara utforska. Och vissa drömmar är verkligen manifesterande. Det är ju inget snack om att Inom några år kommer den här gården med en massa mark dyka upp till oss? Ja! Jag har redan hittat en massa som skulle kunna vara helt okej att flytta till men det är inte dags att flytta riktigt ännu. Men när den kommer, då vet vi? Ja, då vet vi. Då kommer det att vara så självklart. Vi har laddat upp, vi vet redan vårt nästa steg. Då kommer det bli lite mer på riktigt här, när vi hyrde en stuga vid vattenfallet där, och flyttade upp vår lilla golv. fullproppad med allt vi ägde. Och det var också den här motreaktionen från att ha levt i nånting som inte kändes jättebra till att bara: Jag måste ha frihet, jag måste bort. Det var allt det handlade om, inte lägenhet. Då blev det en stuga vid ett vattenfall i Norge, det var magiskt. Men det var också en energi av att fly. För att vi behövde bara vila. Jag kunde inte ta ett nattbeslut då, för jag var så jäkla slut. Så jag förstår att vi bara kraschlandade där och sov i tre veckor sen vaknade man upp och bara vänta nu, vad gör vi? Jag hade kunnat bo kvar där för evigt också, det hade varit komplicerat. Men det har varit så att det är som det är. Men sen kom det här huset och så var det hit vi skulle. Det är så roligt med livet i efterhand. Jag förstår alltid allting som har hänt. Det kan ta ett tag. Allt makes sense, var man hamnar, allt bra och dåligt som händer i livet. Verkligen. Det är jättespännande. Det gör också att... Vad som än händer, så är det okej. Man kanske inte förstår det. Antagligen förstår man det sen. Även om man inte gör det... Allting spelar in. Det gör ju det. Det gör verkligen det. Att fortsätta våga drömma, utforska och testa. För ingenting blir ju fel. Som med Borås, till exempel. Det var inte min bästa tid, men jag utvecklades och fick en förståelse av vad jag vill ännu mer, och vad jag inte vill ha ännu mer. Jag fick ändå lära mig väldigt mycket med struktur och att skapa saker och så där. Väldigt förenklat är det väl en klyscha kanske men allting man någonsin gjort och allt man någonsin varit med om har ju tagit en fram till dit vi är exakt just nu. Det hade ju inte kunnat ske på något annat sätt! Och där det ligger en stor acceptans. Jag har gjort mycket dumma grejer i mitt liv, utsatt mig för saker jag kanske inte behövde och använt lite mer energi än vad jag har haft gång på gång på gång och det hade varit... Kanske skönt att aldrig ha gjort det, men då hade jag antagligen inte varit här. Jag har ingen aning om var jag varit, men jag är nöjd över att vara här. Den känslan vi hade i början, av att hitta hem hos en annan människa... Vi har ju känt och upplevt det också. Det är inte första livet som vi möts, vilket är så himla vackert, men... Ja men den...självklarheten Och det som jag också kände då var så här: Varför har vi inte träffats tidigare? Och vi båda visste att det var exakt så här vi skulle träffas Det hade inte kunnat gå på något annat sätt Jag kan ju inte teoretisera en varför, men det är precis som det ska Vara redo? Vi hade nog gått förbi varandra Vi är så äventyrliga båda två så vi hade inte ... Vi hade sett det som att binda oss tidigare har jag en känsla av Men nu är jag lite, inte klar med livet men jag har flackat runt, planlöst i världen i en 25 år eller så Det är en ny fas nu. Det räcker kanske! Nu ska vi göra det på ett annat sätt! Kanske inte lika planlöst, eller vad vet jag. Vad fint, fint och... Ja men nu älskling, jag vill summera det här ändå Vi har ändå spelat in ganska många poddavsnitt tillsammans På tal om något helt annat Vi båda två har ju aldrig poddat förut Vad tycker du har varit mest spännande eller utmanande av att ha börjat podda? Du utmanade ju såklart att leverera varje vecka. Jag är väldigt... Jag hoppas att det blir ändring nu, men... Jag gör saker en bra dag när det händer. Du väntar på en bra dag? Det kan gå två år innan jag har en bra dag på det sättet. Nu får jag medicinering så nu kanske jag kan producera vad jag än känner. Men annars så... Jag gillar verkligen poddformatet. Det är väldigt behagligt att bara prata. Det var lugn och ro, ingen agenda, inget manus, inget budskap som måste komma ut kanske ett ämne, kanske inte... Det behövs mer långsamt format i världen för allt är så himla kort och koncist och stressigt och ytligt. Här kan man gå djupare och det tycker jag är väldigt fint. Jag är jätteglad att få vara med på den här resan med dig. Jag hade ju inte startat något men... Du gör ju det. Ja, jag har drömt om det i flera år. Och nu sitter vi här. Ja, det känns jättefint. Du då, vad tycker du mest om med poddande? Jag tror att jag har upptäckt att jag älskar att podda. I början, de första avsnitten så var jag orolig över min svenska. Kommer du ihåg det? Du menar att du hittar på ord och så? Ja, men ibland får jag inte upp ord i mitt huvud. Eller, jag säger fel ord. Men jag tycker du har blivit bättre på det. Jag tänker med dig, och jag har ju blivit skitbra på det. Jag tror det handlar om självförtroende, men att kunna lita på att man pratar från sitt hjärta och lita på att det som blir sagt blir sagt. Jag hade den rädslan de två första avsnitten men sen tycker jag att det har gått bra. Jag har inte ens tänkt den tanken de andra avsnitten. Det är väl alltid så att hjärtat vet men huvudet tvivlar. Om man bara lyssnar mer på hjärtat så blir det bra. Och som du sa om censur, det är tråkigt på Instagram att jag måste anpassa mig... Vad jag lägger upp för bilder, vad jag skriver. Jag får inte ens skriva ordet sex. När det är min passion och när Instagram är min arbetsplats så blir det lite frustrerande att inlägg blir borttagna eller så fort jag lägger upp nåt. Jag kanske lagt tre timmar på ett inlägg, för jag lägger mycket tid på inlägg. Och sen ska jag publicera det, så kommer det upp direkt, det bryter mot reglerna. Ta bort eller gör om? Jag har lagt ner så mycket tid på det här och jag är oftast väldigt stolt över de inläggen, och så bara jaha... Du vet, passionen, den liksom dör lite där. Ja, den blockas av en så här... Töntig, hycklande, amerikansk moralism Jo men det är så här, hallå, vad lever vi i för värld? Man får vara hur lättklädd som helst men man får inte arbeta med sex och skriva att... Man får pusha för vilka agendor som helst och självsvält och alla sjuka grejer! Men man får inte skriva ordet sex! Du får skriva sxx! Det går bra. Men skriver du ordet sex: No, no, no, no You're a bad person! Det vore ju trevligt om samhället i stort också behandlar en som vuxen. Det är väl därför jag kanske Undviker samhället ganska mycket! Men tänk då drömmen att skapa en plattform Där folk loggar in och kan hänga med mig och få den kunskapen utan censur. Åh, när ni får skriva vilka ord ni vill! Ja, och där jag kan gå live, och där vi kan ha små grupper eller communities, vad som helst men... Det är också nån dröm jag har eftersom det är någon annan som styr på Instagram. Vi har en hund som skäller lite. Jag tar in henne. Du kan fortsätta berätta att du tar in hunden. Ja, vad skulle jag prata om? Åh vad skönt att det gick med gymmet. Ja, men när man hänger på Instagram är det någon annan människa som bestämmer över mig och det känns för jag måste anpassa mig. Det som jag är rädd för är att nån en dag bestämmer sig för att ta bort mitt konto. Och tänk då... Jag kan inte ens säga hur många timmar de senaste två åren jag har lagt på min plattform och tänk då om nån bara kommer och tar bort den! Det är väl min största rädsla. Och att då istället få ha en plattform... Som jag styr, som jag vet att ingen kommer ta bort än Ingen kommer säga att jag inte får använda vissa ord, jag får använda vilka bilder jag vill, det hade varit så befriande. Så det är min dröm, att också någon gång i framtiden skaffa en plattform där jag inte behöver anpassa mig. Hur går det med hunden? Hon sprang in i skogen med svansen mellan benen och gömde sig när jag tänkte ta in henne, så nu ligger hon nog tyst en kvart i alla fall. Hon är så jäkla bråkig. Vi har världens gulligaste hund härute. Hon har blivit så kaxig sen vi flyttade hit. Ja, hon har blivit vuxen också faktiskt. Ja, eller jag vet inte riktigt. Hon ska inte in i alla fall. Jag fick den känslan när vi... vad heter det, var på...uppe i den där tjärnen, och så hittade vi en båt, och så lånade vi den och rodde ut. Och i vanliga fall... Lea tycker inte om när vi försvinner ut på vatten för hon förstår inte vad vatten är, tror jag. Och då står hon alltid och skäller eller blir orolig och nu så bara var hon såhär: Äh, gör vad ni vill bara jag inte behöver följa med i båten! Det var så gulligt! Ja, men nu är väl räven här någonstans antar jag... Ja alltså, vi får se vad framtiden bär. Det känns kul att vara igång, och det här är ju första säsongen och jag ser att jag kommer nog fortsätta med poddandet, forever. För jag tycker det är så himla roligt att podda Vi kommer antagligen att släppa några avsnitt under sommaren men vi tar bort det här tvånget att det måste vara varje torsdag Ja, så vi Exakt, vi säger att det här är säsongsavslutning men vi vet också att vi vill spela in några bonusavsnitt, för jag vill också Och från ett berg i Norge Ja tänk vad mysigt då kanske vi kan spela in det med kamera Så kan vi ha livevideopodd eller vad det kallas Mmmm Jättefint Planen var ju att vi skulle prata lite mer om vår relation Men eftersom att vi båda två är rätt trötta och slut nu här på slutet av maj så vill jag spara det lite. Vi tar nya krafter, vi åker iväg, var kan landa och... Ja, och det känns fint faktiskt. Jag håller med. Vad ser du mest fram emot under vår resa, i sommar? Alltså det är ju så roligt, jag ser ju inte fram emot saker... Nej, just det, det var ju det! Det känns bra, det känns självklart, det ska bli kul... Jo, jag ser fram emot mycket vacker natur, vackra berg Gud vad jag saknar bergen! Vi har ju lite kullar runt omkring här men riktiga berg i en fjord där... Var bor vi nu? Det var länge sen... Det ska bli spännande med liten värld, vi två och vargen Jag pratade med en fantastisk kvinna som också ska gå kursen i sommar och vi kom in på att hennes kille också bodde i bil när de träffades. Hon bara: Jag har en teori att de bästa männen, de bor fan i bilar! Jag bara: Ja, min man gjorde också det, så jag håller med! Några av mina bästa vänner gör väl också en halv tillifrån... Det var så fint, jag bara japp, agree. Det är någonting med att opt-outa från hela samhällskarusellen och välja ett enklare liv. Och är man ensam, och har sin bil, och kan åka vart som helst och bo vart som helst. Man väljer. Man väljer exakt hela tiden vart man är. Man hamnar inte bara. Och det blir nog bra människor av det. Jag skulle till och med säga att det är lite sexigt. Ja, visst är det? Det är den där friheten som är sexig. Om man säger att jag saknar min Land Truber. Ja den var sexig! Det var den. När du kom och hämtade mig ut på flygplatsen där på Tenerippa. Tjena babe! Jag är helt chockad för att det var på Teneriffa och så jävla mycket människor överallt och så stressigt och motorväg. Jag var van vid mina små lervägar uppe på mitt lilla berg. Jag bara: Vart är han någonstans? och där återigen hade jag visualiserat och drömt hur du redan står där med blommor och bara välkomna mig och så hånglade vi och så går vi ut till din bil och så säger vi Fuck off och så gasade vi ut i vildmarken och så vart det inte riktigt så... Det vart lika fantastiskt. Jag lyckades inte ens stanna. Det var ändå fint att få visa dig en liten del av min värld som jag ändå bodde i några år Ja, det var fantastiskt. Det magiska... Energier på denna ön? Ja, jag kan längta tillbaka, men så är det 25 grader här och man dör, hur fan stod vi ut med 35-40 grader där nere på somrarna? Ja, men, ja vi får se om du skaffar mark där, du har ju funderat lite på det. Du har en vän som bor i en grotta där nere. Ja, man ska ju bara hinna allting, så jag vet inte hur man ska få ihop Att ha mark på Lagomera och ha en familj det blir lite klurigt men... Det är mycket i livet jag vill. Samtidigt vill jag också bara stanna. Jag älskar det med dig, att du också vill saker i livet. Annars hade vi ju inte blivit tillsammans men när man har dejtat andra eller varit tillsammans med andra som är nöjda... Ångestat... Det säger den nöjdaste människa jag känner Ja, men... Jag gillar att leka och ha roligt Ja, men det är tråkigt när man inte har... horisonter och åtminstone möjligheter. Jag har ju alltid haft det problemet, jag vill göra allting samtidigt. Jag har lärt känna ett ställe, jag vill åka tillbaka till det hela tiden men jag vill också åka till nya ställen och lära känna nya saker. Det är därför jag har pendlat fram och tillbaka över hela världen nästan halva livet. Ja. Jo jag med egentligen. Eller inte halva men i alla fall tio år. Det är ganska nära halva. Jo det är det. Ja, jag är så glad att vi båda har haft, som jag också gjort så att vi kunnat mötas så himla fint. Att vi verkligen har haft våra... Nu säger jag inte att de är slut, men... Vi har äventyrat, sökt oss utåt, haft kul och inte hållit tillbaka. Så det har aldrig känts: Åh, nej. Jag har inte gjort det här, och jag vill fortfarande göra det. Utan vi har gjort saker. Och då kan man landa på ett helt sätt. Jag har ju en dröm att bo i ett kloster, eller att gå pilgrimsfärd själv. Vi får se om det händer. Men, mm... vi har gjort saker. Och det är viktigt att fortsätta hålla öppet för att kunna göra saker. Alltså... Det finns ju ett gammalt talesätt... När man gifter sig... Nu är ditt liv slut. Det var ju ett väldigt töntigt sätt men jag tror att det finns många som ser det så att man lever sina vilda ungdomsår sen träffar man en partner och sen har man tråkigt och lever på! Det är väl hur man står ut med det. Nej, och jag kände att vi gifte oss väldigt radikalt... På ett sätt, för vi ville ha samma efternamn. Det var viktigt för oss att börja om, släktmässigt. Vi ville skapa en familj. Det var viktigt för vår energi. Vi gifte oss mest för att... Vi har inte firat, inte haft fest än. Vi har inte hunnit. Då kände också jag att: Nu börjar livet. Det var en väldigt stark... En känsla av så här: Wow! Vad ska vi skapa härnäst? För nu är vi två helt plötsligt. Och nu har vi samma efternamn. Det är en annan energi. Vi är vuxna. Vi flyttade ut hit hit där vi inte känner någon. Vi är fortfarande helt i en uppbyggnadsfas. Allt tidigare jag har startat håller på att falla ner och vi bygger ny verksamhet. Vi har fortfarande långt ifrån ett färdigt hus. Vi försöker fatta hur man gör och vara gifta. Ja! Det går ganska bra men det är ändå tydligt att det är en fas, en nystartsfas. Som vi kör igenom. Gud ja! På tal om att börja om. Hela tiden. Vi börjar om rätt ofta. Det älskar jag att vi gör. Det är väldigt skönt att få nollställa sig och gå vidare. Det som är så viktigt, som vi upptäckte när vi drog till Norge och vilade, och sen kunde jag med klarare ögon... Förstås nästa steg, alltså är man alltid i loopen eller stressen eller görandet så hinner man inte känna efter och man förstår inte sitt nästa steg, det var ju därför jag var så förvirrad, för att det var så mycket intryck hela tiden Men hur viktigt är att börja om att såhär att landa någonstans och bara okej Vi tar en liten paus här Och så känner vi in Vilket vi gör i det här huset! Det är ett paushus. Vi gör jättemycket, men det är ändå ett paushus. Gud, ja. Vi har ju större drömmar än så här. Vi vill ju leva storslaget. Men 200 hektar, och inte 2000 kvadratmeter Exakt! Men det här huset håller oss väldigt, väldigt bra. Apropå börja om så tänkte jag att det är jättehärligt, men det kan också vara SÅ frustrerande! Jag har gett bort allt jag äger och börjat om tre, fyra gånger i mitt liv. Allt har totalt kraschat. Jag har gett bort allt och flyttat någonstans. Sen har jag till slut hamnat i Sverige igen några år senare. Men det gör att till exempel... Jag är så frustrerad för att jag tror att jag har ett specifikt verktyg för jag har haft det förut. Jag har det aldrig. Vi har inga verktyg här som jag är säker på att vi har. Så det är inte alltid lätt att börja om. Vi har ju inga saker. Ja, men så har man inte ens en liten smal tång eller whatever. Eller en soffa. Ja, eller en soffa. Ja, men kökssoffa. Men den är ju full av grejer som allt annat. Eller garderober hade ju varit bra. Men det kommer. Vi kommer. Vi kommer. Vi har ingen stress här. Vi lever samtidigt också. Ja, det är det. Det viktigaste är att vi mår bra, och det gör vi. Vad börjar vi med? Eller slutar vi där vi började? Att vi mår bra? Ja, att vi mår väldigt, väldigt bra Jag känner mig faktiskt mer upplyft nu, efter det här samtalet Ja, vi har ju knappt orkat prata sista dagarna, för det har varit så mycket Ja, och jag vet att jag inte... Jag blir inte en jättebra människa när jag sitter vid datorn för länge Jamen, du är väldigt gullig när du får... Jag vill säga ADHD men det får du inte Smått... När du behöver ha en dinosaurie. Ja, då får jag sätta på mina dinosaurieörhängen. Det är som att hela min kropp vill stå och stampa som ett barn: Jag vill leka, jag vill ha kul! Det är väl därför jag nu ser fram emot att slutföra saker. Det ska bli så jävla najs. Det här kommer kanske bli min största kurs genom tiderna. Det kommer bli... Hittills. Ja, hittills. Med den med mest... content eller vad säger man? In, lektioner japp Vi får se Kanske dags att byta det sura äpplet och bara göra färdigt allt det tekniska då? Trots att det är en perfekt solig dag och man egentligen bara vill åka upp till sjön eller gå ut i skogen Men vem vet? Vi kanske hinner båda? Annars kommer det en dag i morgon igen Och en till, och en till, och en till Åh, jag kommer ihåg det när vi träffades Eftersom vi kommer ta den här historien i ett annat avsnitt men... När vi var i fäboden utanför, där mina föräldrar bor, i skogen... Och det var så magiskt Vi kom dit liksom Ja men det var väl vid den här tiden innan midsommar, allt blommade... Jag kommer ihåg att jag varenda morgon kollade på dig och var pirrig i kroppen: Jag får vakna upp med den här mannen ännu en dag. Och så kände jag varje morgon. Åh, vad fint... Jag bara: Åh, i dag får vi ännu en dag att göra saker – och leka och ha det mysigt! De säger att vi är nästan där fortfarande – tre år senare eller hur lång tid som nu gått. Ja, vi är där hundra procent. Mm. Det är fint. Så då åker vi iväg och tar sommaruppehåll, men... Vi kommer släppa lite sporadiska avsnitt här och då, under sommaren. Så håll utkik! Häng på Instagram. Dela vad ni ska göra i sommar. Det är så kul när ni hänger med mig i DM:s. Jag älskar det. Don't be shy. I'm here. Vill du gå hösten, öppnar anmälan snart till september. För då jäklar blir det åka av. Nu ska jag släppa på piloterna över sommaren så får de testköra kursen. Så jäkla lyxigt att jag har ett gäng fantastiska människor som ska hjälpa mig, det är helt otroligt. Jag känner mig väldigt tacksam för det här året. Jag också. Så ha nu kära du en fantastisk sommar. Kom ihåg att njut, ha sex utomhus för det är så jäkla nice, och lek. Det är nog mitt bästa råd. Ha kul! Har du nåt fint råd, älskling, till sommaren? Har ni sex utomhus måste man inte ligga på marken, i träd och stenar om det är för mycket pinnar. Sant! Det kanske blir lite piggt. Ha kul! Inse att sommaren är kort, här uppe, njut av ljuset, gå upp tidigt. Lyssna på mycket fågelsång. Lyssna på oss. Puss och kram kära älskade du. Tack återigen för att du lyssnar och du gör mig så jäkla glad. Puss och kram, hejdå.