
Avsnitt 112 · 19 november 2026 · 29 min
Så hittar du ditt purpose och börjar dela din gåva med världen
Lyssna där du lyssnar på poddar
Om avsnittet
Vi pratar om att hitta riktning genom att börja leva, inte genom att tänka ut hela planen.
- Känslan av att bära på något inom sig och längtan efter att förstå vad man ska göra med det.
- Hur Hannas egen läkning och relation till sexualiteten började visa vägen till hennes arbete.
- Varför purpose inte måste vara en karriär eller ett stort mål – det kan vara något som ger riktning och får själen att pirra.
- Frågor att börja med: Vad älskar du att göra? Vad har förändrat dig? Vad brinner du för? Vad gör dig nyfiken?
- Att följa lusten steg för steg, även när du inte vet hur allt ska gå till.
- Rädslan för att synas i sin fulla kraft, förändras och riskera tillhörighet – och varför stöd från rätt människor spelar roll.
- En stund av tystnad och tid med dig själv, och påminnelsen om att du inte ligger efter i ditt eget liv.
- Hanna berättar om sitt kommande mentorskap The turned on business, som startar i januari och pågår i tre månader.
Transkribering
Hej kära och varmt välkommen hit till ännu en magisk vecka! Jag hoppas du har det bra där du är. Jag sitter faktiskt just nu i min säng och spelar in detta, det känns bara så mysigt! Jag är inne i en sån här gosperiod där jag hänger mer i sängen. Jag tycker vi ska hedra de dagarna och de stunderna, speciellt nu i november "Holy Mother of God". Alltså verkligen. Men det är inte det gosiga vi ska prata om. Det kan vara gosigt. Vi ska prata om något mer powerful idag som jag verkligen vill att du ska fundera lite på. Jag tror kanske att du funderar lite på detta redan? Jag tror att du någon gång har känt att det finns så mycket mer inom dig, som att du bär på någonting, något du vill skapa, uttrycka eller ge världen, men inte riktigt vet vad. Du känner bara att det finns där. Kanske blir du frustrerad när du inte lyckas lista ut det. Du ser andra kvinnor som verkar ha hittat sin grej. Vad de brinner för och vad de vill bidra med och kanske själv tänker du "Men vad ska jag göra med allt som finns inom mig?". Girl, jag känner så väl igen den känslan. för under många år var det en av mina största frustrationer. Alltså verkligen. Jag visste att jag hade så mycket inom mig. Jag ville skapa, bidra och göra skillnad. Det var som att det var en eld i mig som bara... "Vad ska jag göra?" Då kom det här "vad ska jag göra?" Och jag minns när jag var yngre att jag skrek verkligen ut till universum. Jag var så arg på livet. "Ge mig ett jävla tecken. Vad ska jag göra?" Och jag ville så gärna få ett svar. Och vet du vad jag tror idag? Jag tror att vi ibland letar så intensivt efter tecken att vi missar det som redan finns framför oss, vi fastnar i huvudet och livet kan inte flöda genom vårt huvud. Vi analyserar, vi jämför, vi försöker räkna ut. och så hajpar vi också upp det här så mycket på sociala medier. Att hitta sitt purpose som att det också är nånting som ligger där ute och väntar på att vi ska upptäcka det. Som att vår purpose är ett mysterium som vi ska lösa. Men jag tror inte att det funkar så, kära? Ditt “purpose” är inte någonting du kan tänka dig fram till Det börjar visa sig när du faktiskt börjar leva, när du börjar möta ditt mörker och ditt ljus och när jag ser tillbaka på min egna resa är det faktiskt ganska fascinerande för mitt "purpose" kom inte till mig när jag satt och försökte komma på vad jag skulle göra med mitt liv så man kan tänka att "nu ska jag komma på vad jag ska göra". Det började visa sig när jag började möta mig själv när jag började läka min relation till min sexualitet. Och jag gjorde inte det arbetet för att en dag bli sex och intimitetscoach som jag också är. Jag gjorde det för att det fanns någonting inom mig som längtade efter att bli friare för att få känna mer och efter att få leva mer. Jag säger det ofta men jag hade verkligen mitt uppvaknande på ett berg i Norge när jag hittade hem till tantran och förstod att det finns så mycket mer. Jag har gått runt och trott att något har varit fel, att jag verkligen har krympt min kraft i så många år. Det är därför jag älskar att börja jobba med det sexuella, för det är grunden till allt. Parentes, min kurs "Bloom"... "Där tändes min eld." Jag bara "Varför har ingen lärt oss det här? Det är helt sjukt. Här har jag gått runt i så många år och trott att någonting var fel på mig, och så visar det sig att det inte alls var fel på mig. Det var bara bristen på kunskap. Så där – i min läkning – började någonting vakna. Jag upptäckte att jag tyckte det var kul att prata om det här och jag upptäckte att flera kvinnor behövde hjälp med det här så jag började coacha folk och kvinnor. På min fritid, när jag gick på högskolan... Det liksom kom så naturligt. För jag var själv i resan av läkning, och jag tyckte det var kul att prata om det. Det var inget konstigt. Jag ville dela det här med andra kvinnor, för jag tänkte "om jag också har känt det här, då har ju absolut fler gjort det". Och jag började att förstå hur många av oss som lever så långt ifrån vår egna kropp, vår lust och vår livskraft och det berörde mig verkligen på djupet. Det var som att... som att min egna resa började bli något jag ville ge vidare. Men jag kunde såklart inte se det då. Det här var ju tio år sedan, jag fattade inte ens att man kunde jobba som det här. Jag tänkte ju inte det. Jag tänkte "man behöver ett riktigt jobb" för det är så man är upplärd och uppfostrad. Ett riktigt jobb, 9–5, man ska vara duktig. Så jag har också i den här resan behövt läka relationen, och kanske, ska vi säga, göra slut med min "good girl". Det är också därför jag skapade "Turn on a woman" som är ett sånt program. "Att bryta sig fri". Ja, och det är precis det här, för det ena ledde verkligen till det andra. Jag hade absolut ingen plan. Det är så kul när jag tittar tillbaka på min resa och är så jävla frustrerad på universum jag visste att jag ville jobba med människor, men jag visste inte hur. Sen helt plötsligt hittar jag det här avsnittet och nu sitter jag här idag och spelar in den här podden. Jag känner mig bara mer och mer ''alignad'' i mitt ''purpose''. Jag känner mig mer rätt i livet än vad jag någonsin tidigare har gjort. Jag känner mig så hemma i mig själv och i mitt arbete. Det jag gör idag. och det var för att jag utforskade mitt mörker, eller det jag behövde läka. Jag tror verkligen att smärtan ibland kan visa oss vägen och vi behöver inte heller kunna se hela vägen för att börja gå den. Så det vi själva har behövt läka, förstå eller frigöra oss ifrån kan bli något vi en dag hjälper andra människor med. Det måste inte vara så, men det kan. Sen behöver man inte göra något stort av sin smärta bara för att, du vet, den har haft betydelse. Det här känner man. Ibland är den största gåvan av läkningen att du äntligen får leva ditt egna liv och det är ju också stort. Men nånting som jag tycker är viktigt, som jag tror är viktigt för vår hälsa... Det är att du behöver ett "perpose". Inte ett stort fint mål på ett papper. Det behöver inte vara en karriär, en verksamhet eller nåt som imponerar på andra. Alltså det måste bara vara någonting som får din själ att pirra, något som ger dig en känsla av riktning, något som drar dig framåt något som får dig att känna att du bidrar och påverkar. För jag tror att det finns en väldigt djup mänsklig längtan efter att känna att våra liv betyder någonting att vi är del av någonting större än oss själva. och jag tror att många av oss tappar lite av vår livskraft när livet bara handlar om att få vardagen att gå ihop. Det finns ju ingen sexyness där. Du vet när man bara jobbar, handlar, lagar mat, planerar räkningar, sova... vi alla har ju varit där. Sen börjar man om Jag älskar vardagen. Jag älskar det enkla livet. Men vi behöver också någonting som är större än oss själva som väcker det och jag tror att du vet det. Någonting som gör att vi känner att vi deltar i livet – inte bara tar oss igenom livet och det är det här som jag också tycker är otroligt vackert Att bidra är inte bara att göra nytta det är också ett sätt att låta det vi bär på få leva vidare! Tänk på en fackla, någon som burit den före dig och sedan får du ta emot den, du kan lämna den vidare Jag tänker på alla kvinnor som levt före oss all kunskap, alla berättelser all visdom som förts vidare mellan generationer, från kvinna till kvinna, i samtal, i kroppen, erfarenheter. Alltså hur vackert! Så mycket av det vi vet idag har någon annan en gång upptäckt. Någon höll i den där facklan och gick före alla andra. Bar facklan, och nu ska du få bära facklan Jag vet ju att du vill och jag vill säga att du måste, för din kunskap är så fucking dyrbar! Du besitter alltså, ditt väsen, den du är är en gåva Ditt autentiska jag är gåvan till världen Det behöver inte vara så att ditt "purpose" är en sak eller en specifik grej. Jag började till exempel i sexualiteten men idag jobbar jag med hela kvinnan. Jag gör det som jag tycker är kul. Att frigöra sig från "the good girl" till "a wild woman", bli "a turn-on-woman"... Jag vill implementera allt, jag vill inte ha en nisch det behöver inte du heller. Du som du är, är ju helt fucking amazing och fantastisk. Och ju mer vi skalar av alla programmeringar och alla mönster vi lärt oss "good girl", "people pleaser", och vi börjar utmana dom så börjar vi komma hem till kärnan. Ju närmare kärnan vi kommer... Kommer vi närmare elden? Kommer vi närmare intuitionen och vi börjar lyssna, vad vill växa genom mig? Mmm Så om du sitter och funderar på vad ditt purpose är så vill jag börja att ställa lite andra frågor till dig Du ska inte ställa dig själv "vad ska jag göra med mitt liv" utan dom här kan du också skriva ner om du vill. Vad älskar jag att göra idag? Vad är jag bra på? Det kan vara, till exempel, att jag är bra på att prata. Det kan vara en sån enkel grej. Vad är det själv gått igenom som har förändrat mig? Är det en separation? Är det en ekonomisk kris? Är det en sjukdom? Eller är det att du har flyttat utomlands? Vad än det nu är, finns det någonting? Vad är det, bara så här, din förlossning, det kan vara vad som helst? Vad brinner jag för lite extra? Är det kvinnor, djur eller natur? Vad skulle jag vilja att fler människor fick uppleva eller förstå? acka Vet du inte svaret, då vill jag att du ska börja ännu enklare. Den här är min favoritfråga Vad gör dig nyfiken? För att vi underskattar nyfikenheten, vi väntar på den här stora passionen den där enorma känslan "nu vet jag, men jag vet kärnat att det kommer inte hända" "det kommer inte bli så" Det börjar mycket tystare än så med en bok du inte kan sluta att läsa ett samtal som väcker någonting inom dig, en tanke du återkommer till någonting som drar i dig. Det är så lätt att avfärda det för att det inte känns tillräckligt stort. Men det är där vi ska börja med nyfikenheten på livet. "Åh, den där boken. Åh, det där gymmet. Den där personen." Kanske ska skriva till henne på Instagram. Hon kanske har något tips, du vet, det kan vara vad som helst. "Någonting som börjar väcka din nyfikenhet, vi måste gå lite utanför vår box." Alltså utanför oss själva, utanför vår vardag och det vi brukar göra. Ja. Så vi behöver inte alltid känna passionen innan vi börjar ibland kan det kännas...ja passionen kan få en möjlighet att växa genom det du börjar intressera dig av och jag tror verkligen på att följa lusten, på "the pleasure", på det som känns lustfyllt och som "baby steps" går vi sakta, sakta framåt mot vårt mot vårt "purpose" eller vårt kall. Det finns en grej som jag också tror gör att vi kanske också undviker, för jag tror att du egentligen vet ditt "purpose". Du kan känna att "det är någonting här". Men jag tror att vi håller tillbaka för vi fastnar i "hur". i hur vi ska göra det. Hur det ska gå till, hur jag ska tjäna pengar på det? "Nej, det här är en jättestor investering. Ska jag ha råd att betala den här" "investeringen? Hoppa på den här kursen?" Du vet... Innan vi ens har gett vår längtan en chans så har vi hittat minst tio anledningar till varför det inte går. Vi vill veta hur hela vägen ser ut innan vi tar första steget men det funkar inte så. Du kan inte veta vilka människor du kommer att möta vilka möjligheter som kommer dyka upp vilka nya sidor av dig själv du kommer att upptäcka. Tänk vad mycket vi skulle missa om vi bara gjorde sånt som vi redan visste hur allt skulle gå till Det krävs två saker. Det är tillit och tålamod. Tillit att du kan möta det som kommer och tålamod med att vissa saker behöver få växa fram. Du kan inte tvinga fram din passion genom att analysera dig själv ännu mer "we've done that" Det kommer inte gå. Ibland behöver du sluta försöka förstå allting och bara börja hoppa rätt ut, verkligen. Om det är någon du är imponerad av på Facebook eller någon som du blir lite triggad av eller på Instagram skriv till henne. Alltså... Läs den där boken eller gå den där kursen, utbildningen. Vi behöver input. Vi behöver ny input så att vi kan förändra våra vanor och så att vi kan öppna upp vårt medvetande och bara såhär... blir större helt enkelt, vidgar vårt perspektiv. Sen finns det en till grej som håller mig tillbaka jättemycket och det var att vi är rädda att andra ska få se oss i vår fulla kraft. Oftast är det den som mest gör att vi håller tillbaka. Nu tänker jag på det som Gunde sa i... Jag har tittat på det Gunde och Ferry på HBO gjorde när de fixade ett ödehus. Det är så jävla feelgood. Men han sa ju att hela hans liv har han försökt att vara annorlunda för om man följer strömmen så kan man inte bli bäst. Eller man måste våga vara annorlunda. Man måste våga vara sig själv. Och jag tyckte det var så fint. Det är ju exakt så. Vi måste våga vara i vår fulla kraft för att lyckas. Mm, och vi är ju ofta rädda för att misslyckas. Vi är rädda för att andra kanske ska tänka "vem tror hon att hon är?" "vad håller hon på med?" Men det måste vi bara komma ihåg att det är inte vår process utan deras process. Ja rädslan för att faktiskt bli den kvinna vi längtar efter att vara vi ska inte liksom inte gömma den känslan. Den finns med. Eller hur, du har känt den? För vad händer då när vi börjar att ta mer plats och du börjar uttrycka det du verkligen tror på? Jag höll på att skita ner mig när jag bestämde mig för att prata om sex på instagram. Jag kommer från en liten by i Dalarna, folk snackar. Jag vet det. Men jag behövde vara större i mina rädslor, större för att jag visste att mitt purpose var starkare och det var skitläskigt. Jag är så jävla imponerad av mig själv att jag hade mod att göra det för fem år sen. Vem var jag? Hello. Det tycker jag kan vara ett bra första steg att skapa en ny Instagram och bara "Nu kommer jag göra min grej". "Följ med på min resa eller inte, men jag kommer göra det här." För då bevisar man också för sig själv att "Det här är viktigt för mig" Det var liksom det jag gjorde först. Sen bara körde jag. Det första jag gjorde efter att jag varit på Instagram några månader... "Nu ska jag hålla min första föreläsning!" För jag var så jävla eager på att komma igång. Jag har så mycket i mig, jag måste bara sprida det här till världen. Jag tror det kom 10 pers på min första föreläsning. Vi alla har börjat någonstans. Vi kan inte vara rädda för att misslyckas. Vi får inte vara det, för det finns heller inget som heter att misslyckas när det kommer till personlig utveckling. Det finns bara information. Kom ihåg det. Det här handlar också om att växa. Vi människor vill såklart tillhöra. Vi vill känna oss älskade, accepterade och förstådda. Ibland kan det omedvetet hålla oss tillbaka för vi vill inte riskera den tillhörigheten. Men det som vi inte vet är att på andra sidan finns ny tillhörighet nya vänner, nya ställen. Ja... Ja, för det går inte att både vilja växa och samtidigt kräva av dig själv att du alltid ska vara den du har varit. Alltså att det är omöjligt. Det kommer inte att gå. Att växa innebär förändring. När du börjar leva mer i linje med dig själv kommer vissa människor behöva lära känna nya sidor av dig. Det här betyder inte att du är bättre än nån annan. Det betyder inte att du behöver lämna människor bakom dig om du inte vill. Ofta är det en process av att göra det. Men du behöver ge dig själv tillåtelse att förändras. Det är därför jag tycker att systerskap och rätt människor runt omkring oss är så otroligt viktigt. Du behöver kvinnor. Åtminstone en människa i ditt liv som förstår vart du är på väg. Vart du vill. Som tror på dig när du själv tvivlar, som inte skrattar bort dina drömmar som blir glad när du växer. Vi kan inte hålla på och bonda i smärtkroppen mer. Alltså... Det är så jävla... Förra året... Äkta stöd, det är det vi behöver. För ibland kan någon annan se din kapacitet... Eller, någon annan kan se din kapacitet mer än vad du gör ibland. och det är det här jag älskar att göra med mina kvinnor som kommer till mig. Jag älskar att se deras passion, jag älskar att se deras potential. Jag älskar att spegla dem och peppa dem till att bli allt de kan bli. Det är så otroligt roligt. Och såna samtal kan vara så transformerande. Jag har haft så otroligt transformerande samtal, och är du nyfiken på ett sånt samtal... nu tar jag bara 1200 för ett sånt samtal. Då kan vi prata om det här, ditt "purpose", jag kan spegla dig i din kraft jag kan ge dig ny input, jag kan ge dig ny kraft. Och ja, jag vet att det kan vara läskigt. Men du har inte tid att vänta längre kära? En av mina favoritpraktiker som jag också vill ge dig innan vi avslutar... för att hitta sitt "purpose" också. Det är att hänga med sig själv i tystnad. Utan telefon, utan att någon pratar med dig... Bara vara, för vi har så jävla mycket information överallt. Vi behöver inte det. Vi behöver skala av, vi behöver vara mycket ute i skogen. Ja, vi måste höra vår egen röst. Det är så otroligt viktigt. Att ha en träff med dig själv ofta, visualisera det du vill och börjar drömma om. Alltså gör det hela tiden. Häng med den känslan varje dag. Låt den få ta plats för du kommer förstå sen att det här är viktigt för dig och när det är viktigt så kommer du till slut ta action för det finns inte något annat alternativ. Det kära, det är så jävla kraftfullt. Du är så jävla kraftfull. Det får du inte glömma. Och någonting som jag vill säga innan vi avslutar idag – det är... att du inte ligger efter, kära. Jag vet att det kan kännas så, men du kan inte ligga efter i ditt egna liv det är faktiskt helt fysiskt omöjligt, för det är ju ditt liv... Och du har en "path" som är skapad och gjord för dig Och jag tror att vi behöver ta egen action för att bryta oss fria från våra tidigare mönster, blockeringar kanske byta miljö, flytta eller något som gör att vi kan börja om och skala av, skala av, skala av och hitta hem, hitta hem. Där tror jag att det finns guld. Men du kan aldrig ligga efter i ditt egna liv. Det finns ingen tidsplan som du har missat, det finns ingen ålder då du måste ha förstått allting. Det finns ju vissa traditioner som säger att när man blir 70 eller typ 65 det är då man börjar sin "aspirital path" för att förbereda sig för döden. Då börjar det arbetet. Det finns något fint med det! Ja. Så här, vi har "plant of time", ditt "purpose" är kanske bara att leva fullt ut. Hur kan jag vara så sann mot mig själv i varje ögonblick, i varje rum jag kliver in i. Det om något är vårt "purpose", att vara oss själva så mycket vi bara kan. Din glädje och ditt skratt är så sjukt läkande för alla andra. Och när du vågar stå upp för dig själv eller säga "Jag går hem" eller "Jag måste gå och vila lite"... Alltså en sån sak. Där bär du facklan och det är hon vi vill se! Tålamod, kära. Tillit. Umgås med dina drömmar, ge dig själv tystnaden och fortsätt vara nyfiken. För din eld kan vakna närsomhelst och den kommer inte vakna på det sättet du har föreställt dig. Och jag önskar att du får känna den och att du vågar följa den och att du vågar lyssna på den för vi behöver dig. Inte en perfekt version av dig. Vi behöver The Messie, hela kvinnan. Vi behöver allt, det feminina. Vi behöver "all of you", det är hon jag vill ha. Okej? Så börja rikta blicken inåt och sök dig in i nya sammanhang så ska du se att det händer saker. På tal om det, är du en företagare eller entreprenör, eller vill du bli det så kommer jag starta ett mentorskap i januari. Det är så jävla coolt. Jag får rysningar i kroppen när jag säger det här. Det här är en sån dröm, det här har varit en av mina visioner och drömmar de senaste två åren men nu är jag så jäkla redo! Jag vill, kära, hjälpa dig att ta din vision till verklighet under tre månader om det är så att du vill skapa en podcast eller skapa en en kurs, eller ha ett community, släppa en bok eller vad det nu är som du känner "det här vill jag göra" men du har fastnat i "hur". Då är det här fucking programmet för dig. "The turned on business". Alltså... Jag ska coacha dig och guida dig i 3 månader så att när du är klar där efter dom här 3 månaderna då har du en produkt som du kan börja visa världen, för du har inte tid att vänta. Okej? Jag kommer lägga länken här nere kära, och nu klickar du på den om du känner att det pirrar lite. Tänk inte på hur. Tänk inte på hur det ska gå eller om det kommer vara värt det utan det enda du ska känna på är om det pirrar i din kropp. Resten kommer lösa sig, I promise. Okej? Okej bra, för nu finns det också en rabatt. En jävligt stor rabatt. Jag tror till och med att jag sa 10 000 rabatt på den 3-månaders utbildningen för jag vill att du ska komma! Okej. Nu ska jag fortsätta att gosa med mig här. Det har varit så mysigt att ha dig här med mig under täcket. Och prata lite om "purpose". Ta det lugnt nu. Njut av att vara levande. Livet sker i varje ögonblick. Vill du ha guidning så måste du höra av dig. Okej? I fucking love you. Puss, puss, puss.