Hoppa till innehåll
← A Turned On Life
Den vackra konsten av att börja om sexuellt.

Avsnitt 21 · 5 september 2024 · 1 h 20 min

Den vackra konsten av att börja om sexuellt.

Lyssna där du lyssnar på poddar

Sammanfattning

I avsnittet pratar paret om sexuella mönster, hur de kan påverka närvaro och lust, och om deras beslut att börja om sexuellt när de träffades. De berättar hur trygghet, tid, nyfikenhet och öppen kommunikation hjälpte dem att synliggöra mönster och utforska närhet på nya sätt.

  • De beskriver hur tidigare erfarenheter och rädslor kan leda till roller och återkommande sexuella mönster.
  • När de blev ett par ville de bygga relationen utan att ta med gamla mönster in i den.
  • I början tog de pauser från sex och möttes i lugnare miljöer för att prata och bli mer medvetna.
  • De lyfter fram trygghet, tålamod och närvaro som viktiga delar när mönster kommer upp.
  • De pratar om att uttrycka längtan, lyssna utan att döma och kunna börja om tillsammans.

Om avsnittet

I dagens avsnitt så pratarHanna och Leon om att börja om sexuellt, men även i livet.. eftersom allt hör ihop.

De berättar om varför de behövde börja om, och att de har räddat deras sexliv.

Lyssna och njuuuut <3

Transkribering

Hej älskade vän, ännu en ny vecka, och det betyder ju ett härligt poddavsnitt. Idag har jag med mig min älskade man. Hej älskling! Hej älskling! Hur mår du idag? Åh, jag mår tusen olika känslor. Oj wow, berätta allihopa från början till slut. Nej men du vet, andra dagen på mensen har varit en lite stressig period. Ah Skör, mjuk.. Också väldigt lugn. Det känns som att jag bara surrendade imorse och sa; nu orkar jag inte stressa något mer. Jätteskönt. Vi börjar ju kursen imorgon. Sixteen weeth. Så det ska bli jätteskönt att bara landa i det och börja. Hur mår du älskling Jo Jag gjorde väl en sån där som alla låtsas göra. Jag gick upp klockan 6 på morgonen, gick ut och joggade, tyngdlyfte lite. Studerade lite vid frukosten, började städa och gjort en hel dag före klockan 10 så det är väl en bra dag. Ja det är jättehärligt Jag tror det var därför jag sov så gott för jag hörde när du liksom lyfte och andades och hummade, det var som att jag var så trygg så att Jag bara sjunker ner ännu djupare i avslappningen där uppe med Leia Ja vi har ju någon slags breathwork-fas nu som är väldigt härlig också som ger väldigt mycket energi Verkligen Vi ska inte prata om det men jag vill bara nämna det nu när vi nämner det att Vi har ju gått in i hösten och vi ska ju gå in i en ny fas Alltså herregud vad du är vacker. Även fast jag är brunett känns det som att jag har snott din fru. Som att jag har lite dålig samsyn. Det är nog min fru alltid. Det är inte så lätt att imitera henne. Åh, tack för att du säger det Ja, vad vill du få säga nu då? Nej men, att den här hösten ska ju vi dedikera med att först ha en egen praktik Jag har ju börjat gå in i min 90 dagars praktik i den kursen jag går på och sen ska ju du och jag mötas. Det ser jag fram emot i vår praktik, för att fördjupa Och jag tror att vi kommer prata mycket om det här i höst, för vi har precis börjat så det finns inte så mycket att prata om än, mer än att vi har bestämt oss för att fördjupa vår sexuella del Och jag ser SÅ mycket fram emot det! Den härliga morgonen alltid fram emot det. Verkligen. Att dedikation är verkligen självkärlek. Till oss och vår relation. Och det handlar väl också lite om det vi ska prata om idag, med sexuella mönster. Det är någonting som såklart vi alla har, vi alla bär ju med oss olika erfarenheter, och det är ju både bra och dåliga sexuella mönster. Och att vi valde, när vi träffades, att börja om sexuellt. Och det vill jag prata om i det här poddavsnittet. Jag tror att det är många som är nyfikna kring det här ämnet. Om att börja om? Om att börja om. Vi är väldigt bra på att börja om! I alla faser i livet skulle jag säga. Så vad har du att säga om att börja om sexuellt då? Jag tror jag vill börja i änden med Att prata lite om sexuella mönster, för att... Alla vi har sexuella mönster av olika slag, som att vi växer upp med olika... Idéer, och vi lär oss oftast från porr vad sex är eller om vi har sexuella trauman, alltså allting är ju en form av ett sexuellt mönster. Och det är ju dom här dåliga mönstren som lätt fastnar i... Oss. Det kan vara att man till exempel... ...gör samma sak varje gång man har sex. Eller att man går upp i huvudet, att man spelar nån roll när man har sex. Att man tror att man måste vara nånting som man kanske inte är. Eller att man måste vara kåt. Att man fastnar i nånting. Nu vill jag fokusera på det negativa. Det är det vi bär med oss. Och när vi bär med oss sexuella mönster... in i en relation, om vi inte synliggör dem är det lätt att de fastnar. Och det som jag ser i mitt arbete, och i tidigare relationer med mig är att det som händer då är att vår sexlust totalt dör. För vi kan inte vara oss själva, vi kan inte vara genuina. För vi har fastnat i rollerna, sexuella rollerna, och det är nånting som både vi kände från början att vi inte ville ha med i vår relation eftersom vi visste att vi ville vara tillsammans, forever. Alltså förlåt, du var så jävla snygg. Jag kan bara titta på dig. Inte bara det nya håret utan du var så jävla vacker. Åh tack älskling. Jo men, jag tänker att mönster kommer ur rädslor. Om man är rädd eller ängslig inför något så vill man ha en struktur och en mall och något att falla tillbaka på. Om du ser den motsatta sidan, om du är helt oberedd och helt öppen så är du ju öppen för vad livet vill göra med en just i det ögonblicket. Vilket är raka motsatsen till mönster. Jag tror det är så sexuella mönster uppstår och fortsätter. Man är osäker. Speciellt om man har mycket tillfälligt sex eller korta relationer så hinner man aldrig bryta igenom mönstren och gå på djupet utan man får mer och mer en roll som man spelar. Vi har pratat om skillnaden mellan sexuellt och sexigt men att gå in i en roll är också bara ett mönster, och i slutändan ett skydd. Det är ett skydd mot att man inte vet vad man ska göra ett skydd mot att bara show up as you are. Det är ett skydd mot att bara vara öppen och sårbar. Det är vad tänken gör. Ja, tack. Det är jättebra att du tar upp det. Det är det som behövs för att man ska kunna bryta mönster. Man kanske inte lägger märke till dem. Jag har haft sex med många i min ungdom. Då är det jättelätt att man spelar, men man kommer ingenstans i utvecklingen. Du hinner aldrig fördjupa praktiken med din partner. Och då blir det verkligen så... Jag tyckte att jag blev mer osäker och spelade ännu fler roller för att jag skulle prisa den andra. Helt lämnade min kropp och bara gjorde det som jag trodde han ville att jag skulle se ut eller hur jag skulle låta eller bete mig. och det är de där mönstren som jag kände att &lt;i&gt;fan, nu är det nog&lt;/i&gt; när vi träffades Och jag kände det lite innan vi träffades att Nej men nu vill jag känna allt och jag vill verkligen bli så ren som möjligt Och med det menar jag att kunna vara mig själv fullt ut. Att kunna mötas där jag är, exakt då som jag känner med dig. I det ögonblicket. Det är ju ett modigt och medvetet steg. Jag undrar hur många i en långsiktig relation som har tänkt tanken att kunna... Fördjupa sin sexualitet, och med det menar just det vi pratar om: Att börja om, för man måste rensa bort allt. Man kan inte bara vara där man är med två, ofta helt olika mönster och rädslor, och tro att man ska kunna nå någonting äkta. Mm. Ja. Och det är ju verkligen sexuellt, men på alla plan egentligen. Det som jag.. vi kommer väl in på det. Och så senare, hur vi gör, eller hur vi gjorde. Det har jag fått frågan... Okej, det låter underbart, men hur gör man? Hur tar man steget? Men innan jag träffade dig var jag så säker på att det här är nåt jag vill utveckla, och jag vill lära mig mer om vem jag är. Hur mitt riktiga sexuella uttryck ser ut. För mig är det liksom allt, och det handlar ju om att hitta sig själv och få tillbaka sitt eget sexuella självförtroende. Jag vet att jag inte behöver ta på mig en mask eller gå in i mönster för jag vet att jag kan vara mig själv. Jag gör det här för MIN skull, inte för nån annan. Det är ju ett tecken på mognad. Du börjar ta ansvar för ditt eget liv och har integritet Men den frågan är ju intressant ändå, hur gör man för att börja om? Hur gör man för att nollställa ett helt liv av programmering? Ja, det är en stor fråga. Men något som vi hade, som jag ser, är var unikt, jämfört med... Jag har inte upplevt den starka kemin som vi kände när vi träffades. Det blir jättekul att prata om när vi träffades. Det är en rolig historia. Men vi visste... Alla celler i hela min kropp visste att det var dig jag ville vara med. Det fanns inte en cell som tvivlade. Jag visste att det var vi. Det visste vi innan vi träffats i fysisk form. Så redan där fanns det en känsla av dedikation som jag behövde för att verkligen kunna våga börja om. Men med vetskapen att du ska vara med den här människan resten av livet Då kan man ju inte... ta med sig allt gammalt bagage in i relationen. Och tro att det ska vara med där, att det är så det ska vara utan det enda rimliga då är att göra allt man kan för att släppa allting så att man verkligen kan börja om på nytt. För det är ju en komplett nystart att påbörja en relation med någon som man inte någonsin tänkt avsluta. Verkligen. Det är ju där man kan börja bygga nånting på riktigt på ett helt annat sätt än när man varit själv och har haft relationer eller sånt man kanske inte är helt säker på. Jag kände ju att jag hade sexuella mönster som jag ville bryta men jag hade inte kunnat det för jag har inte varit med en sån perfekt man som du innan. Inte perfekt någonstans! Du är min älskling! När jag träffade dig visste jag: Okej, nu måste vi gå åt det hållet. Det finns ingen annan väg att gå. Varför ska vi gömma oss? Då kan vi inte bli allt vi vill bli. Vi har stora mål med vår relation. Därför har vi valt att dedikera hösten till att jobba på vår sexuella relation. Det är inte bara nånting som... Som man bara antar liksom att...att okej, nu träffas vi och nu slutar vi att jobba på relationen Utan det är då det börjar på riktigt Och det som vi gjorde så himla fint i början var ju att vi verkligen gick &lt;i&gt;all&lt;/i&gt; in Och det var just det, vi hade tryggheten att vi visste båda två Alltså hade nån tvivlat så hade vi kanske inte kunnat göra det här Men båda två var helt och fullt bara... Okej, nu kör vi Men tar man bort allt det här tvivlet och tramset och vill jag vill jag inte, vill han inte, vill hon inte. Då kan man lägga just all energi på att göra relationen så otroligt bra den kan bli och bara fördjupa den mer och mer och mer. Och genom det växa mer och mer och mer, själv och tillsammans. Det är det som är så fint med tvåsamhet tycker jag att, Vi kan gå... Eftersom vi är oändliga varelser kan också vår relation... Vi har inte ens upplevt en procent, tror jag. Det är ju en härlig vetskap. Jag brukar säga: Tänk att vi inte ens har haft det bästa sexet än! Tänk att vi inte ens börjat uppleva det som vi KAN uppleva! Mm, det är jättehärligt. en nyfikenhet på relationen och varandra, vilket krävs. Att man inte slutar vara nyfiken på varandra. Och då kan man inte gå i samma gamla mönster, så att det blir tråkigt utan man behöver börja om så att man kan utvecklas. Och se vart ens gemensamma liv vill ta vägen, på alla plan. Verkligen. Och vårt skifte, om vi nu ska snacka om att börja om, rent konkret hur det såg ut, för dig som är nyfiken, var ju att vi hade inte träffats på fyra månader för vi träffades ju online. På Tinder, tro det eller ej. På Tinder! Det var det galnaste. Det blir kul att göra ett avsnitt om det! Man träffades av sitt livs kärlek, med Tinder inlåst i ett rum på en ö. Exakt. Åh gud... Ja, det var kul. Men sen när vi träffades så var jag inte på en bra plats riktigt kan man lugnt säga. Det var mycket stress, jag pluggade, jag bodde i lägenhet, jag trivdes inte med... Det var helt enkelt väldigt mycket stress Ja eller såhär, man vill ju inte dissa en hel stad men Borås är inte en bra plats Förlåt alla väldigt kloka boråsare om det finns några Förlåt men det var inte vår stad Nej Sorry Ja fy vad det inte var vår stad. Städer generellt älskling är inte riktigt vår plattform. Näe, men det var i synnerhet inte. Och jag bodde i lägenhet när du kom, avskydde lägenhetslivet. Leya avskydde lägenhetslivet. Men det som var så fint med oss var att vi startade fan från botten. Vi gjorde verkligen det. Det var inte någon räkmacka utan du kastades in från att ha levt ett väldigt harmoniskt liv på en ö. Du bodde i en bil, du levde... Det var dina bästa år... Fan, det var ju drömliv. Och du bara:"Okay, I'm going to this woman"... Fan, hon bor i Borås... Okay!" Och jag hade ett år kvar på min utbildning. Eftersom jag fick för mig att studera på högskolan. Och när vi träffades kraschade verkligen våra världar. Alltså det var så stormigt i början. Alla våra mönster kom upp till ytan. Alltså allt! Jag ska säga att det var jävligt tufft, men... Varenda cell i min kropp visste att det var du. Även fast jag kände på ett ytligt plan... Varför fattar han inte? Jag är så irriterad. Jag stod och grät eller skrek i skogen som ett barn: Jag tänker inte! ...så visste jag ändå att det var vi. Och det har nog du också alltid känt. Ja, och framför allt din otroliga dedikation. Du gjorde alltså självklart för att du uttryckte den väldigt tydligt, så det fanns ingen tvekan. Det är klart att jag kunnat släppa allt och åka tillbaka till mitt förra liv. Jag hade ju inte kunnat, men i någon slags hypotetisk teori. Men då hade jag kanske inte fått utforska hela den här världen med dig. Vi började i botten, men sen har det bara blivit bättre! Jag blir ju mindblown varje dag numera efter tre år. Varje dag blowar du mitt mind totalt. Det har jag aldrig någonsin upplevt med någon. Vi var ju ganska rädda... Båda två kommer från dåliga relationer. Vi var lite rädda att det inte fick bli... Det får inte bli dåligt, eller vi får inte bli lata: –"Det måste vara på det här sättet." Vi hade ju höga krav redan från början. Dåliga relationer bygger ju på mönster. Mönster! Som fan. Mönster. Mönster är också en form av lathet, för det är bekvämt. Det är jättebekvämt att falla tillbaka och vara i sin trygga bubbla. Fast det är ju inte bekvämt att lida. Nej, det är inte bekvämt att lida! Det är också väldigt tråkigt för världen blir väldigt liten Verkligen! – Åh gud vad liten den blir – Ja Så vi började på botten och det är det som är så fint att vi visste redan från början att okej Vi bor här, jag ska klara av sista året I efterhand, det hade jag önskat kanske. Fast allt är som det ska såklart – Ingen fara – Man kan inte önska något annat. Men då bodde vi som sagt i en lägenhet, vår granne var Hade det ena och det andra som problem, och renoverade på nätterna och så. Och sen försökte vi ha så här sex nån gång Men båda kände att vi är inte där. Alltså det var inte det vi hoppats på att det skulle vara. Just för att vi har så otroligt höga krav, så... Hellre inget än nåt mediokert: En knarrande säng och skrikande grannbarn. Man skulle upp tidigt på morgonen. Vi kallade det sen: Alltså, hellre inget sex än det här Boråsligget. Jag säger ju det, Borås! Ja, exakt. Det är bara så här: Vi ligger för att, men varför har vi sex? Det är också en fråga man kan ha ett helt avsnitt om. Det är en relevant fråga. Många har nog inte funderat på det. Men det funderade vi på: Varför har vi sex? Vad är det vi vill uppleva? Vi vill inte ligga... Jag kände mig mer tom efteråt än uppfylld därför att det inte var det vi hoppats på. Omgivningen tog över allt. Vi visste att vi två hade det, men eftersom vi också är väldigt känsliga för omgivningen och det påverkar en totalt Jag var ju verkligen i ett väldigt låst mindset Vi var ju ständigt utbrända också, bara för omgivningen och miljön Och det var då vi bestämde oss För att... Vet du vad älskling, faktiskt nu börjar vi om nu skiter vi i det här, nu har vi inte sex på ett tag Utan det vi gjorde var... Att vi åkte iväg kanske en gång i månaden, så hyrde vi... Alltså det var en så fin period i våra liv Den var rolig? Alltså det var så roligt och Gud vad jag älskade att vi gjorde det! För att då bestämde vi att kanske en gång i månaden, eller en gång var tredje månad, när vi hade tid, så bokade vi en airbnb stuga Och där kunde vi mötas, utan distraktioner, vi var i skogen, vi kunde sitta ner och prata, vi kunde jobba, redan då började vi läka sexuellt. Vi började berätta för varandra vad vi... Eller ja, vi såg också vad vi hade för mönster som vi gick in i. Och det som händer är ju att man blir sedd av sin partner, och så går man själv in i den här känslan av att nej. Det här är inte alls ett mönster men du lämnar din kropp. Man blir så här... Nej. Sen bryter man igenom det, och det är då ett mönster kan försvinna. Tänk vad mycket lugn, trygghet och nyfikenhet kan göra. Ja... Det är egentligen allt det är. Då är man bara sedd och hållen, har en trygg plats att vara på... Och inte vara så jäkla reaktiv! Jag kan ju förstå att du går in i ett mönster. Då måste ju jag backa och förstå att det här är ett mönster. Men om jag också går in och börjar sjabbla, vilket vi såklart också har gjort. Då löser vi ingenting. Jag tror det hänger väldigt mycket på stress. Väldigt mycket. Jag tror det är ett grundord som jag alltid har. Det kan vara yttre stress eller bara stress i själen. Och väldigt många lever i yttre stress för att slippa känna in? Det vi märker när vi bor här är att vi har jättemycket att göra men jag kommer inte ihåg när vi stressade för något senast. Jag har känt mig stressad och det nämnde jag till någon jag pratade med. Jag är ovan att känna stress. Jo, till frisören igår! Jag är så ovan. Förut levde jag konstant i stress, vilket jag tror alla människor gör. Och nu när jag skalat bort all den yttre stressen, eftersom vi valt vårt liv härute. Så när jag känner minsta lilla stress, då blir den liksom överväldigande. Som när jag skulle åka till gymmet igår, och snapade lite åt dig. Och det var ju bara för att jag var stressad, det hade inget med dig att göra. Men så kom jag på det på en gång Jäklar vad längesen det var jag kände att jag var i den här Och tänk att jag var alltid i den här förut Då är man reaktiv och då är man i mönster. Mönster tar väldigt lite kognitiva resurser att vara i för de är inpräntade. Är man i stress eller energibrist så är det lättast att gå i mönster. Vi är i mönsterskalan, ritualer, vi vaknar, vi borstar tänderna, vi lagar frukost på samma sätt. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt hela tiden. Problemet är just när man präntar in dåliga mönster. Ja. Då blir det inte så bra. Nej. Det blir inte så bra då! Och det verkar väldigt svårt, generellt om man hör och ser folk ute i livet, att ha bra sexuella mönster. Alltså så här, visst man kan ha bra sex men jag vet inte om det är nivåskillnad på bra sex och totalt jävla mind blowing sex. Det är skillnad på att mötas på riktigt än att bara ligga lite Men precis! För sex är enkelt att ha! Men att möta nån på riktigt, det är det inte. Ja men att ligga lite över-hypat och så. Ja! Jag börjar tröttna på det! Vi har ju pratat om det för det här året har varit väldigt speciellt för oss sexuellt. Men nu när vi kommit fram till att vi ska fördjupa vår sexuella relation, vi är jättebra vänner, vi är business partners, Men den sexuella biten, vi måste fortfarande bibehålla the lover energy mellan oss. Och vi måste ju faktiskt schemalägga det! Annars går livet på. Ja, vi gör saker hela dagarna. Du sa för några veckor sen: Vi har det SÅ jäkla bra... Vips har det gått 20 år, och vi har inte utvecklats sexuellt när vi ändå hade chansen! Och det är ju tråkigt om vi inte tar chansen. Och den tar vi nu. Och just den medvetenheten... Alltså att man har den nyfikenheten, okej, hur långt kan vi två gå? Jag tror att det finns någonting större med att vara i en tvåsamhet. För du kan se mig på ett sätt som jag inte kan se mig själv. Jag kan gömma mig för folk som jag träffar en eller två gånger. Men jag kan inte gömma mig för dig. Och om jag skulle gå in i mönster och du skulle vara en person som inte skulle se det, då hade det slutat med att jag blivit utbränd i vår relation. Men det hade inte hänt? Nej, det hade inte hänt. Jag kan ju känna i min kropp, rent fysiskt när du lämnar din kropp och går upp i huvudet till exempel. Det är knappt så att jag själv hänger med. Så är det ju när man har... Sanning faktiskt som, som grundvärdering då känner man det i hela kroppen när, ja när man gör det själv är det lättare att lura sig själv men när ens partner gör nått som inte är helt sant mot en själv vilket är, går in i mönstret till exempel går upp i huvudet eller inte är närvarande, man märker det väldigt väldigt tydligt. Man bör bli uppmärksam. Då har man möjlighet att hjälpa. Jag ser oftast det i mitt arbete, att man inte är ett team utan man nästan vill varandra. Man pratar ner varandra. Det där är en så himla konstig grej, varför gör folk det? Varför är de tillsammans? Är man tillsammans för att försöka få lite poäng själv? Eller har de då sett sina föräldrar göra det? Jag tycker att det beror på att i generationen gör det där ganska mycket skämtsamt, men det är ju inte skämtsamt egentligen utan det är ju ständigt en maktkamp. Men det är en så konstig grej, vad sysslar ni med? Ja men, det är ett mysterium faktiskt. Alltså, behöver ni ha nån tumregel, nu spinner jag bort det här, men behöver ni ha nån tumregel för en relation? Prata aldrig någonsin ner din partner. Absolut inte framför nån annan, men inte heller till din partner. Ni är ett team, ni har en delad energi. Varför vill man lägga fällbenen för sig själv? Vad är det man gör i slutändan? Ja, det är jättekonstigt. För nånstans med att börja om sexuellt så måste man ju ha tryggheten i att vi är på väg åt samma håll i vår relation. Och jag tycker att man ska vara lite såhär... Här måste man ställa sig frågan... För jag tror att... Det jag vill säga med detta är att du som inte är den personen Börja om med den personen om ni känner det. Men även om du är i en relation idag och vill börja om så kan ni göra det. Ni kan ha varit tillsammans i femton år. Om inte din partner vill men du har en längtan då tycker jag du ska fråga dig om det är värt det, att vara kvar. Det kan ju också vara så att... partnern inte förstår vad det innebär, och därför reagerar med ett mönster Så det handlar ju också om att själv hitta någonting och presentera det på ett sätt som partnern bara...aha Förstår Ja Ja Och det... Det går ju alltid att börja om i sig själv och i slutändan så handlar det ju egentligen identifiera och bryta mönster det låter ju skittråkigt när jag säger så och sen hitta bättre alternativ att ersätta det med och där är du väldigt bra din passion i livet du är mind blowing bra sex och bra relationer det innebär att du hittar Det är ju alternativ och lockande sätt att göra saker på nya sätt, som inte alls, Asså det vi är påväg in i det liknar ju ingenting av nåt slags normativt sex liksom Och vinningen är så enormt enormt mycket större för det går ut över hela livet över relationen, över våran dynamik. Polaritet måste vi ju prata mycket mer om, för det är ju ett ord som återkommer här också. Visst, en del tycker att relationer har väldigt mycket polaritet, men många har det inte för att, speciellt om man varit tillsammans länge, så blir man bästa vänner och det går ganska lika bra och det är ganska jämställt och Det är väl typ okej med sex, men man är inte helt där och det är inte helt, Det är som att man nöjer sig med mindre än vad som är möjligt, man kanske inte ens har övervägt att nåt mer är möjligt men man måste nog komma ihåg att sex, bara som exempel, kan vara en väg till total kosmisk förening och totalt ihopsmältande. Att sikta på allt mindre än det är ju faktiskt att inte vilja utforska gränserna! Ja! Verkligen Sen säger jag inte att man måste ha en total kosmisk förening varje gång man möter den andra. Men vet man att det är möjligt då kanske det inte är så roligt att göra samma sak i elva minuter per gång i tjugo år. Nej, då dör själen. Bara du säger det så känner jag att min själ dör och tackar och säger hejdå. Då känns det inte så kul. Det gör ju inte det. Sex ska ju helst vara kul, livet ska ju vara kul, relationer ska ju vara kul varför gör vi annars det här? Men varför gör vi annars det här? Det var det jag kände när vi var på vår sten för några veckor sen att jag hade en sån stark övertygelse om att börja, Att ha sex, att början eller vägen till sex... Det är oftast där det största problemet är. Själva sexet går bra, men det är vägen dit som är kruxet. Båda måste vara med på det. Här finns det så mycket att prata om som vi gör fel i dag. Men det jag kände som var en stark övertygelse var att det måste finnas ett annat sätt Börja väcka den här sexuella energin tillsammans. Att vi inte går in i mönster... Till exempel: Jag går till din kuk. Eller: Vi hånglar och så börjar vi. Fine. Men jag tror att det finns en annan väg in till det sexuella. Det är precis det jag säger. Hanna är ju exakt sån här. Hon har läst varenda bok som finns på hemlet och verkligen lyssnat på allt som finns. Så lär hon sig alla alternativ så bara Vänta du, så här behöver man inte göra längre utan man kan göra så här och så här och så här och det här och det här och det här. Vi testar! Älskling, hur känns det? Känns det som en press att vi bara Vi måste göra det här på ett annat sätt? Nä, alltså, det är som det är. Jag valde dig till fru. Jag visste inte vad jag gav mig in på men jag Jag gillar det. Men håller du inte med att Gör vi alltid samma sak kommer vi inte förstå varför vi har sex. Gör vi alltid samma sak kommer vi alltid på samma resultat. Hur kul är det? Hur mycket utveckling? Och har man sex som bara är för att... Kvinnan kanske inte får orgasm eller det är en kort snabbis varje gång då kan man ju inte utvecklas och få nånting mer Så båda måste ju vara med på bollen när man ska börja om sexuellt. Jag tror verkligen att folk generellt inte vet hur man gör. Det är därför de gör som de gör. Man testar och det går lite konstigt och så lär man sig nåt som funkar mer eller mindre nice på nån skala beroende på vad man har för relation till varandra. Man tänker inte att man kan göra nåt helt annat? Därför finns det kurser man kan gå Men som inte bara är en sexuell repertoar med ett antal ställningar och roller och om det ska vara så Det är så ointressant Det är så fruktansvärt ointressant Alltså...ahh... Det är ju därför mänskligheten eller kvinnor och män suktar och dränklar efter något annat. Vissa kan inte ens sätta ord på det! Det kunde inte jag heller förut. Men när man har upplevt den här kosmiska föreningen När man har upplevt att det finns så mycket mer Och att jag kan läka och Transcendera alla mina gamla sexuella mönster med hjälp av en annan människa Alltså det är ju typ det vackraste som finns Våran läkning och utveckling är ju så vackert och så härligt Men när man bryter igenom nånting, det känns som att man blir nykär Jaaa! För det är ju det man vill – man vill utforska livet Djupare och djupare Så jag... Exakt Och rädslan får... Får inte ta över och vara större än kärleken Man måste ge utrymme i livet till det här för det är ingenting som händer på 5 minuter per vecka. Men gud! Och det går inte att göra när man har ett superstressigt liv. Man kan göra så mycket man kan men vill man dedikera sig till det här så ta tid och uppmärksamhet, det tar dedikation Ja, och varför ska man inte göra det? För mig är det en dedikation till livet i stort För Jag, din passion är sex, och min passion är livet! Jag ser ingen skillnad på dem! Jag ser inte heller någon skillnad på de två Det handlar om att leva ett så bra, rikt och levande liv som möjligt Oavsett vilken form du vill uttrycka dig i Det kan uttrycka sig i så oändligt många former precis som sex kan uttrycka sig i så oändligt många former. Men det handlar om att vara HÄR, UPP och låta livet uttrycka sig genom oss, genom sig själv, genom relationen, genom sexet. För det handlar egentligen bara om att vara helt närvarande. Ja. Alltså, närvaro... Mönster är en flykt från närvaron. Mönster är en flykt från upplevelsen. Det är en flykt in i trygghet och lathet i den där falska lilla lådan Ja, och nånting som vi kan skicka med som vi har gjort för att hjälpa varandra att bryta mönster är ju att få spela ut mönstren. Det är en sån jävla bra nyckel... Att inte vara rädd för det. Att inte vara rädd för det, och förstå att ju mer jag kan spela ut mönstret desto snabbare kommer den försvinna från min kropp. Och det gör det inte på en kvart, som du sa Vi höll på med samma upprepning i typ ett halvår Kanske mer... Med att jag trodde att du skulle gå eller jag skulle med nån buss liksom Samma sak där, det handlar bara om att vara närvarande. Okej, nu kommer ett mönster upp Den som får det mönstret och kommer upp kanske inte är medveten om det just då Då är ditt jobb som partner och bara vara där Helt och fullt hålla space för er båda, låta mönstret komma upp Så försvinner det Och ha en sån enorm kärlek för varandra där. För att vi gör ju vårt bästa och vi måste känna att den andra har en så att man kan spela ut sitt mönster, så man vågar! Allt det här vi pratar om kräver ju verkligen trygghet. Det är det absolut första man måste bygga upp, och det bygger man ju upp med tid. Tid, dedikation. Så vet du att du har ett sexuellt mönster, det kanske är att du tror att du måste få orgasm lika fort som din partner, det är ju ett sexuellt mönster. Och det är ju en rädsla. Ska vi se vilken... Jag hade ju att jag kände mig stressad under sexet, som att vi behövde skynda oss, och jag behövde skynda mig att bli kåt och våt för att du inte skulle bli missnöjd eller gå därifrån. Det var ju... Uppenbarligen nåt nytt mönster du tränat upp under väldigt lång tid som satt sig mer och mer. Ja, och det satt i min kropp, soffan och i mitt... Mitt huvud, så klart. Och när vi synliggjorde det så sa jag ju det. Vilket är bra om du vet själv att du har ett sånt mönster. Att först våga säga det högt om partnern inte har förstått att det är ett mönster. Jag blir stressad under sex, för jag tror... Och min kropp tror att jag måste skynda mig och att du kommer lämna mig. Då kommer du antagligen säga som du: Nej älskling, jag ska inte gå någonstans. Då sa jag att jag måste höra det, om och om igen, för min kropp tror... Alltså mitt intelligens... Mitt huvud förstår, rent, att du inte ska gå. För vi är gifta, vi bor tillsammans, allt det här. Men min kropp förstod inte det! Ett sånt mönster är ju en traumarespons. Ett trauma behöver inte vara något superjätteallvarligt utan det kan vara små-trauman som sätter sig i kroppen. Och det är precis så man läker trauma. Med trygghet och exponering, låt det komma, var tålmodig, gång på gång, det går bra. Exakt, det går bra, det är okej. För kroppen behöver bara trygghet? Ja. Så varje gång när jag gick upp i huvudet och trodde det så sa jag det högt. Och då kanske det var att jag behövde gråta. Ibland så kunde du säga det till mig när jag inte trodde på att jag gick in i mönster och bara älskling, Du ska inte vara någon buss nu... Och på så sätt hjälper vi varandra. Eller typ såhär, det ska inte leda till sex. Bara en sån grej. Att bara få säga det, att hjälpa varandra. Och vi höll på med det här, som jag sa, det här är inte något man läker på en kvart Kanske kan vara det, men oftast behöver vi upprepning för att kroppen tar tid att läka kroppen. Det är just kroppen som minns, huvudet kan ändras ganska fort. Kroppen minns. Kroppen minns. Och det handlar ju om stress ofta. Det är ju också stress som gör att man lämnar, kroppen kommer in i huvudet, men Hur många har lärt sig? att man ska vara i kroppen när man möter varandra och inte urtänka. Hur många har reflekterat över det? Inte många, tror jag. Det är nästan som att det behövs nån slags undervisning i det här? Jag vet en som ska... Men jag vill säga det om att börja om också, nu har vi bara haft aspekten Läkartröst, att stänga allt bakom, och börja om men man kan ju också börja om med det lilla. Hela tiden. Du vet, man har sex och testar något, och det gick inte så bra, då börjar man om. Just ja, den är fin. Det här går ju också att göra hela livet. Det går ju att när som helst på dagen bara börja om faktiskt. Du vet, man stressar eller man kommer på fel kant. Det är som att man ställer fram klockan till nu, så börjar vi bara härifrån. Det är ändå upp till en själv hur mycket man vill gå runt i reaktiva mönster och sånt där Klibbigt och fastna kvar i något som hände för tre veckor sen Ja och tänk dig istället att man gör något sånt här knasigt i sexet eller något fel i livet och så försöker man lappa över det och förneka det och gå vidare och trycka ner det och låtsas som allt aldrig hände och då blir det ju lager på lager på lager av stress och förljugenhet egentligen. När man egentligen bara kan skratta hårt, oj oj, det gick lite tokigt Och så börjar man om. Och så börjar man om, gud vad vi börjar om Jag älskar att vi är så, att vi förstår att allt är cykliskt Och att alla faser är en fas, sen kommer det en ny fas, men man kan välja det själv, faktiskt. Det här kan man ju göra i alla relationer Men det kräver ju att båda är med på noterna Att båda vill samma sak, att båda har liknande värderingar när det kommer till det här slaget Det går inte bara med det ena Det klart att det här kan bli skevt och missbrukas också. När någon faktiskt utnyttjar en på dåliga sätt och man försöker börja om ensidigt Det är inte det vi pratar om Det handlar om både relationen mellan dig och livet, och relationen mellan två medvetna parter som vill varandra väl. Då kan man faktiskt bara börja om. Sen kanske mönstret kommer upp igen så kan man börja om igen. Återigen ta in likfullheten för det är inte så allvarligt. Jätteviktigt. Det är så kul när man fastnar i nåt eget mönster och fastnar i: Det här måste vara klart kl. 03.05 och jag måste göra fem arbetsuppgifter! Och så bara: Vänta nu... Jag måste, jag måste, jag måste. Jag måste inte det, faktiskt, för då lider vi ju och fastnar. Jag går tillbaka till gamla mönster för att bli klar inför fredagen. Och idag känner jag bara så här: Vad är det att bli klar? Varför stressar vi? Det blev ju också 25 grader och sol i september så det är inte så lätt att stressa idag. Nej, men varför ska vi? Jag vill inte leva ett sånt liv Jag vill inte gå in i de mönstren för jag vet att det jag skapar blir bara dåligt då Det vi pratar om är ju faktiskt att designa sitt liv Designa är väl inte rätt ord kanske medvetet forma sitt sexliv, sitt livs relation, som man vill ha det som ger en mest glädje och lugn och mest liv. Ja, det är just det, medvetenheten. Det är grunden på medveten sexualitet. Att våga gå in i det obekväma och fördjupa istället för att bredda. Jag är besatt av fördjupning. Det finns... Varför, annars ska vi vara här? Det kräver ju ett medvetet liv, att man medvetet skalar bort stressfaktorer man inte behöver och så vidare så att man har utrymme att välja och utforska och växa. Man blir medveten om sina mönster och sin partners mönster, utan att döma men att hjälpa. För det är bara med kärlek som jag kan bryta Hjälpa dig att bryta ditt mönster, det är inte med någonting annat För när jag ser hela dig med full, total kärlek, och förstår att det är en rädsla som har kommit upp i dig, du behöver inte, jag älskar dig ändå Ja just ja, jag glömde Det är ju det man har en partner till Det är det man har en partner till Speglas när man inte själv är helt kapabel att se sig själv i spegeln Och jag fick också den frågan, om man kan börja om, om man inte är i en relation, eller såhär, om man kan få uppleva fördjupning, om man har korta relationer. Vad tror du? Självklart kan man ju börja om när man inte är i en relation. Man kan alltid börja om. Vi kan börja om nu. Att fördjupa i korta relationer det beror ju helt på vad det är för typ av relationer. Nu är det ju inte relationens längd som är relevant utan relationens kvalitet. Ja sen om man faktiskt hittar en människa som vill fördjupa livet på samma sätt som jag själv och i övrigt är kompatibel i livet så ser jag inte varför man skulle låta det vara en kort relation och inte en livslång relation Men väldigt många korta ytliga relationer så finns ju risken att man går in i mönster och snarare präntar in mönster. Ja, man skyddar sig. Ja men det är precis man Okej om man vågar gå in helt öppen i allting men många vågar inte det för man har blivit så rädd. Och då går man in och öppnar upp lite i taget, och så kanske man inte hinner för det tar tid att ladda ur skit. Och som vi sa, det är den otroliga dedikationen att vi är med varandra punkt. Det är då, det gav mig en sån enorm trygghet att Det bara var att stanna och öppna sig. Ja. Vi ser varandra, vi kan inte rymma från varandra. Jag har sett människor som har som mönster att så fort man kommer nära skaffar man en ny, ytlig relation, för att slippa bli genomskådad. Man identifierar sig starkt med sina mönster, man har det som trygghet. Då kommer man ingen vart. Nej. Nån gång måste man stanna upp, växa upp Man måste inte, men om man inte vill lida. Låta sig bli genomskådad. Det kan göra jätteont om man har byggt upp en hel persona kring mönstren. Det är inte lätt att vara genuin om man inte är van. Jag har haft jättestarka möten med vissa personer som jag har mött men som jag har vetat att det var bara... för den här gången, eller den här korta perioden. Men då är det en annan typ av fördjupning, en dedikation i mig. Jag har till exempel vid några få tillfällen manifesterat att det här vill jag träna på. Jag säger oftast att man behöver träna på saker. Och att få göra det med en partner som är medveten, som har växt upp som är mogen. Då har jag kunnat läka vissa sexuella gamla mönster bara genom ett möte, och det var det. Och nu går vi skilda vägar. Det kan man uppleva som ett djup, att kunna släppa vissa mönster. Men att kunna göra det i en parrelation är nånting helt annat, för då... Det är en on-going. Det tar aldrig slut. Du måste show up every day. Verkligen. Ja, att mötas en eller några gånger på det sättet det kan ju vara helt mindblowing också Absolut inget fel på det. Eller ha nån flört bara, eller vad som helst. Det... Korta möten kan ha en otroligt stark inverkan på en men precis, en medveten tvåsamhet är ju en väg på ett annat sätt. Det är inte bara ett ping-pongande runt mellan möten utan då börjar man där man är. Och så går man framåt, uppåt tillsammans Och möter allt man möter på vägen, tillsammans. Jag tror många tycker det är läskigt att...att behöva säga det. Säg att man har varit tillsammans med en person i tio år, eller fem och aldrig pratat om sitt sexliv, utan bara haft sex. Men man har ändå en längtan om att fördjupa, för man kanske har... följt mig, upptäckt att det finns eller lyssnat på nån eller har en känsla som jag har haft hela mitt liv: Det måste finnas nåt mer. Mångas största rädsla är: Hur ska jag säga det utan att såra min partner? Många tror att det är en kritik. Okej, vårt sexliv suger. Jag vill ha nånting mer. Jag tycker man är skrikande och anklagad, gör det skör, stressig situation precis före ett viktigt event och kastar saker i marken också så det verkligen framgår att man är väldigt missnöjd med det som är. Precis när man lämnat barnen och fem sent till möte. Två minuter utanför dagiset. Ja, men det är ju svårt. om man inte har den här bra relationen där man håller på och tar saker personligt och som kritik. Det är ju ett mönster i sig man behöver lösa. Ja, det är så sant. Det är så ansträngande att ha relationer Där man behöver väga sina ord på en guldvåg hela tiden. Nu säger inte jag att det här är vad som händer alla men, Jag vet hur det är men man lever med en känslig människa som tar saker väldigt personligt som inte alls har med dom att göra. Vilket ju är ett ganska jobbigt mönster att vara med helt ärligt. Det handlar om att etablera en kommunikation och en gemenskap, att man är på samma team. Ja Sen är det ju bara att säga det. Ja, exakt. Och att säga det.. Jag brukar alltid tipsa folk att säga sina.. Dom här mellanorden som man kanske tänker, men inte vågar säga. Som kan vara att.. Om jag säger det som jag ska säga till dig nu så är jag rädd att du kommer bli sur, för jag har den erfarenheten. Då kommer den antagligen säga, okej vad bra att du sa det! Okej, då vet jag. Och så kanske man känner att jag tycker det här är skitläskigt Men jag gått och tänkt på det här jättelänge, jag läste den här boken eller jag hörde det här i ett poddavsnitt. Och det hade varit så fint om vi kunde prata om det här Alltså... Ta ner det på en... en bra nivå, för det är inte kritik. Det är en längtan. Och man måste få uttrycka sin längtan Det är jätteviktigt. Det är inte en kritik det är en längtan. Men också delning, som vi har pratat om i flera avsnitt tidigare. Att etablera en liten stund varje dag, eller varje vecka där var och en får prata fritt, utan att dömas, utan reaktioner. Så att ni börjar få igång en kommunikation med varandra. Där kan den här längtan uttryckas. Jag är så glad att vi gjorde det så mycket i början. För att vi behövde det. Vi behövde det. Man kanske tänkte eller var irriterad på nåt och var det hela veckan. Och så: Hur ska jag säga det här? Jag är inte van att vara så öppen i min kommunikation. Det har jag lärt mig med dig. Men att veta att vi ska sitta ner och prata om det här på söndag... Det kanske var läskigt, men när man väl sagt det så kunde man alltid möta varandra i kärlek och förstå: Okej, tack för att du sa det. Jamen, de här sheckinsen... Det är så himla... Att börja med dem är ju en jättefin start om man vill växa som par, eller börja om sexuellt. Och prata om vad du vill och drömmer, inte vad som är fel och dåligt. Det får du nämna, men om du lyckas lägga fram att du vill utforska nya djup i de sexuella mötena börja berätta vad du drömmer och längtar efter. Det kan vara att du längtar efter att bli mer sedd. Du kanske längtar efter att mötas när ni kommer hem från jobbet. Det kan vara smågrejer som du längtar efter, eller stora... Men att du känner att du får utlopp av det du tänkt på så att det inte blir en stagnation i dig Den kan växa, och den kan växa... Till slut vågar man inte ens uttrycka det. Den blir så stor, liksom. Det är ju återigen så viktigt att vara i samma team. Inte ha en intern maktkamp, för då ska ni nog börja fundera på vad ni sysslar med och börja fundera tillsammans. På samma team, då vill ni varandras bästa Och ni vill utforska och fördjupa den här relationen. – Jag hade ett sånt fint möte med en kvinna i coachningen som sa att hon hade varit tillsammans med sin partner i ganska många år. Till slut sa hon så här: Nu berättade jag att jag aldrig fått orgasm... Och efter det har de haft skitbra sex! Hennes partner förstod och kunde ta det som en man. Men det var så himla fint för det är oftast bara det som krävs. Att någon bara så här okej, vad bra att du säger det nu. Och inte bara så varför har du inte sagt det tidigare. Utan bara det är lugnt, då börjar vi om här. Vad kan vi göra för att det ska bli bättre? Ska vi ta det lite stereotypt så kan jag tänka mig att det är ganska vanligt att Kvinnan är helt full av viljor, saker och tankar men mannen är egentligen helt clueless för att det är på ett plan en enklare varelse. Ja, och det är ju i vår biologi ... Ja, det får man ju inte ens säga men jo. och var medveten om det. Det betyder dels en grundad stabil man tar inte åt sig av något. Nej. Och om du inte berättar så vet han inte. Det är jätteviktigt verkligen, om du inte berättar så vet han inte, han kan inte. läsa dina tankar När ni känner varandra tillräckligt bra då kan han väl i princip det men räkna inte med att man kan det utan berätta allt och lita på din man att han kan ta det! Ja 100% Om man inte kan det, då har han lite jobb att göra Ja Återigen – man måste vara i samma team och nånting som...jag tränar på, eller som vi börjat träna på nu också som jag förstått är en jättestor grundpelare... Och därför har jag också lagt fem veckor i 16 Weeks på att komma hem till sig själv. Det är att kunna vara i sig själv och förstå att det som den andra upplever nu behöver inte jag... Jag behöver inte ta in och känna allting, jag kan vara kvar i mig själv. Att jag inte tappar mig själv i dig. Du är ledsen och förklarar nånting, och så blir jag upprörd över dig. Det kommer inte hjälpa heller. Då tar ju du ledsenheten från mig. Ja, gud vad jag har... Det var ett jättestort mönster i min förra relation. Jag orkade inte ens säga det, för då skulle jag få trösta. Så då sa jag till slut ingenting. Nej. Det förstod jag. Ja, för jag orkade inte med den processen. Det blir som en cirkel... Man kommer ju ingenvart med det. Och det är så sexigt att kunna stå kvar i sig själv, att vara hemma i sig själv. Och det är en viktig grej i sex. För det är inte din partner som känner åt dig, utan du känner sensationerna. Så ju mer du är hemma i din kropp, ju mer kan du känna, såklart. Men det är nånting som jag själv har tyckt varit jättesvårt, men också som jag har nästan... Ja men som jag ser väldigt många har problem med, för man är så obekväm med att vara i sin kropp. Men att våga komma hem till sig själv... Det handlar inte om att jag inte bryr mig om det du säger utan att jag är centrerad i mig... Den är också väldigt sexig. Du känner nåt och jag är här för dig Det är den där klippan och fågeln – att vi kan vara den. Vi måste ha en klippa. Vi kan inte båda vara två fåglar. I perioder, jo. Men nån måste alltid... Okej. Jamen om nånting är väldigt jobbigt för en person då hjälper det ju ingen att båda plötsligt börjar tycka det är väldigt jobbigt. Då tappar alla fotfästet! Kommer du inte ihåg att jag sa det nån gång som jag störde mig på i vår relation, just det med polaritet att om jag sa att jag var trött kunde du också säga att du var trött Och bara en sån liten grej tyckte jag var störande, för det var som att jag inte... Jag fick inte den bekräftelsen som jag ville ha av dig, utan det var mer... –"Okej, vi är båda trötta." Det finns inget att göra med den energin. –"Se mig, se mig också." Det blir ingen polaritet, samtalsämnet dör. Det blir: –"Okej, vi är båda trötta." Istället för att ta en sekund och se att du är trött. That's it! Det är så himla enkelt Det är så enkelt att göra en sån grej och den är så kraftfull Och det här behöver man återigen prata om Man måste prata om det och dela det och berätta att det här är något som jag det här är ett mönster som jag ser och som du kanske inte har tänkt på ens Det är så viktigt att inse att man behöver inte Gå in och fixa nåt, eller super-empatisera eller vad som helst. Utan, om du har en partner som har det lite svårt av nånting, ja man kan vara lite trött, det räcker Det enda du behöver göra är ju att finnas där. Finns för din partner! En sekund bara... Ja jag ser att du är trött. Eller bara.. Det är inte svårare än så. Bara... Visa att du har sett det din partner säger och vad du tycker. Det räcker, det är färdigt där. Åh, det är skönt när det är så lätt Det behövs inte så himla många ord. Nej, för när man fastnar i att man måste gå in och lösa och fixa hela tiden Det som händer i mig då är att jag inte vill berätta allting för att det blir jobbigt, det var inte det jag ville ha. Det är manligt och kvinnligt, män vill fixa och kvinnor drömmer. Då är det självklart men vi måste säga det tydligt: Män och kvinnor vill inte ha sina problem fixade de vill uttrycka dem. Bara det. Ja, de vill uttrycka det! De vill komma hem och vara excited av nåt de upplevt eller hört och så vill de dela det. That's it. Det är därför det är bra att kvinnor har vänner som de kan prata med. Låt dem göra det. Ja, och se dem i det. Det är en jättestor nyckel. Där bygger man också trygghet. Jag törs ju vara mig själv när jag ser att du... Hade du dissat mig i din... Ja, hur ska jag förklara? Ge dem fem minuter full uppmärksamhet. Får jag bara fem? Förlåt. Du får så många minuter du vill, baby, men jag kommer inte räkna dem. Nej, men du vet... Hade jag kommit och sagt: Älskling, jag såg en fågel och du bara... Ja, okej. Den lilla grejen gör att jag stänger ner mig själv. Istället för att du hade vänt dig om, släppt din telefon, tittat mig i ögonen och sagt: Wow, vad fint att du fick den upplevelsen. Och jag... Det räcker! Det är så enkelt, det är så små saker. Att se varandra i de ögonblicken, att kunna vara exalterade tillsammans Man vill ju dela upplevelser med sin partner, eller de bara rör runt sig. Ja, och inte känna att: jag säger inte det här Och såklart, vissa grejer behöver man ju inte säga för det kanske inte spelar någon roll men Man måste kunna känna att man kan säga allt och bli bemött med Kärlek och närvaro, så att man fortsätter våga uttrycka sig Man vill ha en partner som är här Ja Ja verkligen Och som prioriterar en Ja, det går bak till the basics, verkligen. Det är lätt, egentligen Det är jättelätt. Det är så lätt att komplicera att vi ska skriva något Excelark hur man börjar om. Nu ska vi ha tre timmars konferens och dricka fem koppar kaffe för att klargöra hur vi ska få ihop det här. Våran kurs, man börjar om. Fjorton veckor, 93 föreläsningar. Det räcker med att en börjar om. För att den andra ska hoppa på tåget. Men man måste inspirera den andra, man ska inte döma man ska inspirera. Det är så viktigt. Och det härligaste är ju när båda parterna men du det här är ju inte som vi vill ha det, ska vi börja om eller? Ja Jag blir pirrig av det för det är kul då Det är som en vän Nystart är ju roligt Det är roligt Ja det är nytt och spännande igen Ja Testa att bara... Gör det ni gör men se det med nya ögon, se det som att det är första gången Det är ju något som jag tycker är jättespännande men... Titta på din partner som att det är första gången du ser din partner Med ögon som att du aldrig sett henne eller honom innan Alltså herregud, om inte partnern var vacker innan då, för att det är såhär, om man går runt i det här, jag är van, jag vet hur min partner ser ut, men valt du som partner då missar man ju hela livet om du verkligen tar dig in och tittar på det och det är det som är att börja om. Egentligen så är det ju så att det finns ju inget annat än, det här just nu liksom, att man har nån slags idé, att man lever i en kontinuitet med, med ett förflutet och alltså såhär, då missar man ju hela livet. utan varje stund är ju ett. Börja om, om man tillåter det att vara det. Åh, vad fint. Det är samma sak som att släppa taget. Det är samma sak. Det är samma sak som att låta livet leva sig igenom en. Då älskar man ju livet. Jag älskar att smygfota dig när du går runt och... Du är så sexig då, men när du går runt och fixar, när du inte vet att jag ser. Det är ju det bästa jag vet. Och då brukar jag filma dig... Jag är en stalker. Ja, en stalker! Album, älskling... Babyalbum! På tal om vår relation, vilket är så häftigt att se... Jag trodde... Jag visste att det gick, annars hade jag inte... Alltså jag har alltid haft dedikationen. Men att vi har upplevt att vi började verkligen på botten och att vår relation blir bara bättre och bättre och du blir snyggare, sexigare. Jag... Ja, att bli snyggare och sexigare. Och nu som brunett. Det med att vår relation utvecklas... Igår började jag på min 90-dagars praktik. Vilket betyder att jag har börjat om. Vilket är så skönt för det finns ingen värdering i det. Det finns inget självhat. Det finns inget såhär: Åh, varför har jag inte haft en morgonpraktik hela den här sommaren eller året? Utan bara såhär: Jag ska börja om nu. Och så släpper jag taget om allt som varit innan och bara såhär: Nu, dag ett. Nu, show. Nu sätter jag mig här. Kärleken till mig själv. Jag är nyfiken på vem jag är om 90 dagar. Då måste jag sätta mig varje dag. Jag vill inte bli besviken på mig själv. Det handlar bara om självkärlek, inte om att jag ska straffa mig själv utan bara så här: Det är faktiskt kärlek till mig själv. Det är det enda det handlar om. Och vad händer när du börjar få morgonpraktik? Jag gör det också, automatiskt! Ja, du börjar också börja! Inte som att jag tänker att min fru åtminstone måste minsann jag också göra det, utan såhär... Jag vaknar och bara: Ja, men det är väl dags att börja springa igen! Ja... Exakt! Det är så lätt att inspirera varandra med självkärlek! Mmm... Och jag tycker att det är så svårt ibland, när man fastnar i, som jag och du är rädda för att bli lat, i relationen. Är vi rädda för det? Ibland kan vi säga såhär: Vi vill absolut inte bli lata i vår relation! Och det är därför vi har valt att börja om nu, att dedikera hela den här hösten på att fördjupa oss på ett nytt sätt. För jag vet att det finns ett annat sätt att äntra den sexuella energivärlden. Det är också givande att utmana sig och hitta nytt och fördjupa sig, för att det är roligt. Inte roligt, så här, det är spännande! Det är...det är som ett liv! Att växa, utforska, fördjupa, vad ska man annars göra? Ska man bara göra samma saker varje dag, gå i samma hjulspår samma dag! Här går jag till ett jobb som jag haft i 40 år. Om du älskar ett jobb – fine! Absolut inga problem! Det finns så mycket att utforska, och så mycket liv att leva att det vore tråkigt att inte... Och vet man inte var man ska börja – ta hjälp. Det är också en träning i sig att räcka ut handen och be om hjälp. Inom sex är den största myten att det är naturligt och därför ska vi bara kunna det. Men det är ingen... Inte en jävel har lärt oss! Om det var naturligt, varför har folk så himla dåligt sex? Exakt! Och sen hör man: Vi behöver inte ta hjälp, det finns så mycket skam där. Men när man väl förstår: Okej, vänta nu. Ingen har ju lärt oss, eller lärt mig... Det är väl inte så konstigt då att jag inte är så nöjd? Jag har inte verktygen. Kanske inte ens någon riktig inspiration utav det Nej! Och sen är det så himla privat liksom... Om någon väl lär ut något så är det typ ställningar liksom... Som vanligt så missar alla hela poängen Ja! För det handlar bara om mötet Och Det handlar om vem vi är just i det ögonblicket Vad behöver du av mig NU? Inte vad vi gjorde förra veckan när vi hade sex – för det var förra veckan. Det går ju aldrig att leva på gamla emeriter. Utan: Hur kan jag showa upp och möta dig på bästa sätt för hur du är idag? Det är så himla... Det är så vackert. Och det är ett nytt sätt? Varje gång! Och då blir det inte tråkigt. Många tror... Det är väl också en föreställning man har, att efter 3-4 år så dör relationen Och det är ju oftast då man gör slut och går vidare och hittar en ny partner Men då har man ju missat hela grejen. Alltså det är då relationen börjar Det är då man verkligen kan fördjupa, det är då det blir en Någonting heligt Då har man laddat ur allt det vanliga, gamla... Då måste man ju bryta... Det måste finnas en vilja att bryta mönster med den parten för att det är jättelätt att hoppa runt och vara i sina mönster. med olika partner... Jag kommer ihåg att min vän sa en gång till mig: Ja, men om ni gör slut nu så kommer ju allt det här dyka upp hos nästa person. Och om ni två gör slut kommer ju samma mönster dyka upp i nästa relation För någonstans måste ni liksom... Och så läkarskittet... Läkarkittet... Åh... Mm... Nu har vi babblat Nu har vi babblat Hoppas folk har fått med sig någonting Jo men... Sista ord Innan vi går ut och ser om vi har fått potatis Våga börja om Förstå att livet är cykliskt Uttryck vad du vill Kommunicera med din partner Var inte reaktiv Ge din partner uppmärksamhet Dela din partners glädje Våga dedikera dig Våga fördjupa dig Stanna inte kvar i rädslan och tryggheten av mönster utan hjälp varandra Komma ur dem så att ni kan växa som individer och som par. Var det en bra sammanfattning? Det var riktigt bra Spola tillbaka nu och så skriver ni ner allt det här Jag vill också säga att... Hitta nån, om det är din partner, eller det kan vara... Hitta en vän som ser dig för allt du är. Alltså, speciellt för kvinnor, men nån som kan påminna dig om din kraft så du inte tappar bort dig själv och fastnar och tror att du inte är värd det bästa. Men har du en kvinna i ditt liv som säger att du får skärpa dig. Så här kan du inte bli behandlad, eller: Du är värd bättre. När man ser att nån ser en med de ögonen, då skärper man till sig: Jag kan inte tolerera det beteendet. Kvinnocirklar är en väldigt bra sak. Ja, och det är därför jag har ändrat i 16 Weeks så att vi träffas varje söndag och har kvinnocirklar. Det är så jäkla läkande! Vi behöver det, och jag tror att det finns... Enorm rädsla, jag har varit livrädd för kvinnocirklar. Men mina kvinnocirklar kommer vara så jävla lugna. När du håller space kan det inte bli annat än hur fint som helst. Tack. Jag vill tillägga att ha någon som ser dig och säger det till den personen. Jag kommer ihåg att jag sa det till Lina, som är en av mina närmsta vänner att... Och hon sa till mig att om jag tappar mig själv kan du påminna mig då om min kraft? Eller såhär: Kan du hjälpa mig om jag tappar mig själv? Jag kommer, med min buss, jag kör 10 timmar om du behöver det. Alltså jag skyddar det lika mycket som jag skyddar dig. Det är dedikation. Det är dedikation för det är... Det är kärlek bara. Det är inte många jag skulle köra 10 timmar för, men jag skulle göra det för Lina och Desh. Och säkert nån mer. Men...för att jag vet att det är så genuint och äkta. Det är kärlek på djupet. Det finns inget tvivel då. Och jag vet att du och hon hade gjort det för mig också. Tveklöst. Hoppas du inte blir bortglömd tidigt. Nej. Vi blir nog inte avföljande. Ah... Och så... Det var väl det avrundningsvis. Avslutningsvis med... Ska vi gå ut och se om vi har fått någon potatis här? Ja det vill jag göra Så tack, jag hoppas att du har fått med dig någonting av det här provpratet Vi pratar såklart utifrån vårt perspektiv och det vi upplever och är i Det är inte så att vi talar någon sanning för allt och alla Men det här är vår upplevelse Så jag hoppas att du blir inspirerad, nyfiken på att växa. Och jag vill också säga en till sista grej att jag och min man kommer släppa en, jamen en ganska så här mjuk introduktionskurs, för par, i vinter antagligen. Som handlar om att bygga intimitet. Som bygger också mycket på att hitta en bra grund. Där ni kan börja om och ha den kursen som underlag. Det ser jag jättemycket fram emot att få släppa för jag tror att den behövs. Bara som en liten kunskapsbank. Så puss och kram, kära du. Tack för att du har lyssnat. Vi ses nästa vecka. Hejdå.