
Avsnitt 46 · 27 mars 2025 · 21 min
46. Jag har blivit cancelld..
Lyssna där du lyssnar på poddar
Om avsnittet
Ja, jag är i något form av tomrum nu, instagram har stängt ner mitt konto så jag behöver nu börja om..
Kände för att dela det med dig, och jag hoppas du stöttar mig i detta, jag behöver det.
Så länge kan du nå mig på [email protected]
eller gå in på min hemsida www.pleasurehabits.se
Jag ska ta några dagar att smälta detta, göra en plan så kommer jag tillbaka starkare än någonsin!
Lyssna och njut!
Transkribering
Hej, kära, och välkommen till A turnd on life med mig Hanna Iding. Det här är podden där jag utforskar allt. Verkligen allt som krävs för att vi ska leva ett liv vi känner oss kåta på. Allt som får oss att vakna upp och känna att vi faktiskt lever vårt bästa liv. För du får! För det här är en fråga som jag har bärt med mig: Hur lever vi turnt on life? Det kära, det är det jag tänker utforska här tillsammans med dig, tillsammans med gäster, där vi kommer provprata, där jag kommer dela med mig av mina erfarenheter, mina passioner och mina drömmar. Så varmt välkommen hit! Hej! Älskade du. Varmt välkommen tillbaka till den här veckan och ett nytt avsnitt här på Pleasure Habits med mig Hanna Idäng. Jag vet ärligt talat inte riktigt vart jag ska börja den här veckans podd. Men jag känner att jag behöver prata från mitt hjärta och vara öppen och ärlig och informera dig om vad det egentligen är som händer. Jag vet knappt själv vad som händer. Det är ju så att kanske du har sett det och undrat: Vart tog Hanna vägen på Instagram? Jo, du. Då ska jag tala om för dig... att i tisdags fick jag ett mail om att mitt konto har blivit nedstängt för att jag bryter mot Instagrams regler. Yes. När man får ett sånt mail... Jag fick sån jävla... Jag fick hjärtattack och hela min kropp frös till is. Jag kände: Nej, nej, nej! Mitt livs arbete, min passion... Allt jag byggt upp i så många år, bara helt plötsligt borta. Ja... Det känns som att jag redan har gått igenom alla stages av sorg, vrede, ilska styrka, tacksamhet... Bara ja, det är som det är. Det finns ju inte så mycket jag kan göra åt detta. Och jag hade väl det typ på känn. Jag har inte fått några varningar men jag hade det på känn. Att bara såhär: Jag borde kanske starta ett backup-konto. Men så bara nej, jag vill inte göra det. Jag vill inte göra det. Och nu sitter jag här och ska lansera en kurs idag. När det här släpps. Har typ inga anmälda. Jag känner mig bara helt såhär, vad fan händer? Bara för någon vecka sedan, innan jag klev in i mars, alltså mars månad har varit helt förjävlig om jag får vara helt ärlig. Jag hoppas att du har haft en bättre mars än vad jag har haft. Jag hoppas verkligen det. Ja, när jag klev in i mars så var det som att Universum tyckte att jag skulle få lite utmaningar, helt enkelt. Och det har jag fått, kan man ju säga. Så jag tror igår, när jag fick reda på detta, så hamnade jag i nån chock. Jag gick och la mig och sov i två timmar, för jag kände mig bara helt... Ja, men ni vet, när man får ett sånt besked. Man vet inte vad man ska göra. För vissa kanske jag tänker att det bara är ett Instagramkonto. Det är bara ett Instagramkonto men det har också blivit levebröd. Det är också där jag får in mina klienter och kunder. Nu blir jag ledsen igen. Just att jag har lagt ner hela min själ För att jag också tycker att det är så jäkla roligt att vara kreativ och göra reels och posta. Och nu ska jag försöka hitta nån form av styrka att göra allt det här igen. Det kan jag säga dig, det känns inte roligt. Jäkla skit alltså. Ja, så jag kommer väl försöka smälta Det här. I några dagar. I don't know, faktiskt. Jag har ingen aning, men jag måste i alla fall smälta och rise from the ashes som min inre Fenix, för jag känner ju ändå att det här kommer inte att stoppa mig. Det här kommer att göra mig starkare. Och du som lyssnar, jag hoppas att du hjälper mig när jag startar mitt nya konto, vilket antagligen inte kommer att få heta place your habits för att... Då blir jag flaggad. Det är ju livsfarligt med njutning på Instagram. Man får absolut inte prata om det som folk mår bra av. Jag kommer antagligen få döpa om mitt konto till Hanna Ideng. Men, ja... I will probably let you know när detta händer och sker. Så det känns... Skönt att du får reda på vad som händer, för du är liksom varför jag sitter här. Ja... Vad gör man nu, liksom? Det är som att jag bara går runt. Den här veckan har varit så konstig. Jag har gått runt i nån form av dvala. Ja... Jag har ändå känt mig rätt lugn. Ibland kommer det känslor av sorg. För att nu behöver jag träna på, som jag också lär ut, att släppa taget. Och nu behöver jag verkligen träna på att släppa taget. Och hur skört allting är. Att allt, livet... kan vända på en sekund. Det tar jag verkligen med mig från detta. Oavsett om det är ett jävla Instagram-konto så kan det vara: Min farmor gick bort häromdagen och lämnade jorden. Jag borde ju sörja det också, och det gör jag. Men, ja... Jag tror jag bara får släppa taget och lita på att livet har mig. Vilket är så roligt, för vi är i den veckan nu i 16 Weeks of Love. Mitt hjärtebarns kurs. Jag ska lita på livet. Träna på att släppa taget. Och så hoppas jag att jag har din support och ditt stöd, och det vet jag att jag har. Men när jag startar upp mitt nya konto hoppas jag att du hjälper mig att sprida det vidare så att folk hittar tillbaka. För det är verkligen så jag kan leva på det jag gör. Annars måste jag hitta på något annat och det tänker jag inte göra. Jag tänker inte göra det. Jag är för envis för det. Jag vet att det är det här jag ska göra. Det här är min passion. Ja. Och ni vet, det här med att inte ta livet på så stort allvar. Ja, nu får man träna på det också. Shit vad mycket jag får träna på av den här händelsen. Vet ni vad det känns som? Det känns som att jag har blivit rånad. Och så står jag där och har ingenting kvar. Som att nån verkligen drog undan mattan under fötterna, när jag hade liksom... Jag kände att jag var på en bra plats med pleasure habits. Folk trillar in. Jag är nyfiken på det jag gör, det jag sprider: "'Nej, Hanna, så kul får du inte ha.'" Vänta nu... Du får inte sprida glädje, positivitet, njutning och sex. Det är livsfarligt. Okej... Alltså, vad fan världen! 2025... Vad håller vi på med? Så känner jag. Men som sagt, det här gör mig ännu mer... Inte kanske idag, jag ska smälta detta. Men om några dagar, jag ska samla fan all kraft jag har och komma tillbaka ännu starkare. I will rise from the ashes. Ja. Alltså, pleasure habits är ju inte bara mitt företag. Det är ju min passion. Mitt livsverk. Det som jag brinner för allra mest. Att hjälpa kvinnor att hitta tillbaka till sin njutning. Det är verkligen det enda. Det är så kul. Det är det enda jag vill göra. Preacha ut, vara den här guiden, inspirera. Och just det, så blir man rånad mitt upp i allt. När jag försöker hjälpa mänskligheten. Så känns det. Åh, vad fan. Jag började ju min resa för nio år sedan. Det är säkert snart tio år sedan, känns som att jag har sagt nio år i tre år. Och kände då verkligen såhär, shit. Det här måste jag preacha ut. Om inte någon annan gör det så måste jag lära ut. För vi kan inte gå och tro att njutning inte är till för oss. Att vi inte får leva ett liv som vi vill leva i njutning. Pleasure habits för mig handlar inte bara om sex. Det handlar ju om allt. Eftersom att allt hör ihop. Och det är därför jag har gjort sexteen weeks där vi får jobba på alla de delarna. Men att... Pleasure är ju liksom... Att hitta ett förhållningssätt till livet. För funkar inte vårt sexliv så är det oftast en måttstock på allt annat runtomkring. Hur jag mår, hur jag har det på jobbet, trivs jag på jobbet. Vilka är mina vänner, mina kollegor? Har jag ont någonstans? Problem med ångest. Alla de här faktorerna påverkar ju vårt sexliv. Så pleasure habits. Att leva njutningsfullt är alla aspekter. Och jag har verkligen fattat det nu när jag bor som jag gör. När min trygghet har rubbats lite den här månaden. Hur lätt det är att ta sitt liv för givet. Att ta det man redan har. För givet. Jag tror att jag har gjort det. Min trygghet och min och min mans bubbla vi har byggt upp här. Att man bor mitt i skogen och får vara helt i sin egen energi. Det är så lyxigt. Att jag får jobba hemifrån, att jag får jobba med det jag älskar. Jag har verkligen kämpat mig hit. Och jag är så glad att jag har gjort det. Jag är så tacksam över det. Och när en sån här kris kommer så är det väl det man kan göra. Landa i tacksamhet över det jag redan har. Och jag har så himla mycket fantastiskt redan. Och jag har er. Ni som lyssnar. Ni som supportar mig. Jag vet att vi är ett jävla gäng. Men jag känner nu att såhär, jag kan inte lita på Instagram. Och jag har tänkt att jag ska starta ett community där vi träffas flera gånger i månaden på zoom. Och så är det liksom ett tryggt rum för oss att hänga och prata om sex öppet. Och jag får göra det jag älskar, vilket är att inspirera och guida. The pleasure portal. Och jag har tänkt att det ska heta, men nu får vi väl se om jag får döpa det till... Inte vet jag. Något simpelt. Och det hoppas jag att du verkligen hänger med mig på. Det finns ju så mycket att hämta i njutningen. Hela mitt liv har verkligen förändrats. Och jag känner det i varje cell i min kropp, hur mycket jag växer. Hela tiden. Av att välja mig själv. Att välja njutningen. Att välja att lyssna på min intention. Att välja att bo där jag vill. Allt det här påverkar ju oss. Så vi kanske ska ta det här avsnittet nu. Jag ska väl hämta mig. Och bara påminna oss om att vi redan har massor. Livet, världen, kommer inte gå upp. Även om det känns som det är för mig just nu. Ja... Och jag saknar... Det är så sjukt. Att jag redan saknar mitt community. Vilket är alla som hänger på Plesh Abbey på mitt Instagram, som nu inte finns. Det är så här: Vart ska jag reach out? Ja... Det... Ja ni är så jävla fina ni som lyssnar. I love you. Så mycket verkligen. Jag uppskattar er. Jag uppskattar det jag har och jag vet att jag inte behöver börja om på noll. Även fast det känns som det. Men ja, jag får verkligen lärdomar. Att inte hålla fast vid saker. Det enda vi vet är att förändring sker. Det är det enda vi vet. Förändring kommer alltid ske. Men när man inte är beredd på det själv... Och när man inte har gjort valet själv utan det är någon annan jävla tjomme i USA som tycker att njutning och sex är fel. Nu finns det ju fortfarande hopp. Jag har överklagat. Det kan ta en vecka, det kan ta sex månader. I don't know. Så det kanske finns någon procents chans att de tycker att jag får vara kvar. Men så lång tid kan inte jag vänta. Ja. Så om du känner att du vill reach out, kanske det? Ja. Nu börjar jag gråta igen. Det här blir ett så konstigt poddavsnitt men jag känner verkligen att jag inte har något annat att säga. Det är som det är helt enkelt. Livet kan hända och ske och förändras så snabbt. Verkligen. Först gick min farmor bort. Helt också så där så snabbt. Jag hann inte ens med att hon var sjuk. Dagen efter hände det här. Nu går man bara och väntar på: Vad ska hända härnäst? Jag har haft sånt jävla flyt i livet. Alltså... Alltså verkligen. Jag och min man har skojat om det hur länge som helst. Att det finns liksom inte ett endaste gupp. Allt flyter på, allt går bra. Visst kan man vilja ha mer pengar. Bo på ett vackrare ställe, du vet. Allt det här. Men det finns ingenting som ligger och stör. Och nu kommer bara bump efter bump. Så bara in your face! Alltså jag vet att det är någon sjuk jävla retrograd också i himlen. Jag skyller fan på retrograden. Och att jag ska tydligen lära mig massor av detta. Det känns typ som att när jag väl kunnat smälta och lagt det här bakom mig... Ja, det kommer väl ta ett tag. Men det känns typ som att det är meningen. På något vis. Jag tror ju alltid på att det finns en mening med allt. Jag måste ju tro det här också. Jag kanske inte fattar nu. Men det känns som att jag kommer kunna vara mer friare när jag startar ett nytt konto och börjar om. Och så får jag bara tona ner mig själv lite och inte vara så jävla rebellisk. Och utmana ödet hela tiden. Herregud vad man håller på. Ja, och jag kommer fortfarande lansera min parkurs imorgon. Det är väldigt få anmälda, vilket känns tråkigt för jag har lagt ner min själ på den här kursen. Helig intimitet. Jag hoppas att du som lyssnar Gud, den låter jag så uppgiven. Förlåt! Jag behöver inte säga förlåt, men jag hör själv att jag låter uppgiven, för jag är väl uppgiven. Uppgiven, samtidigt lugn. Det är som att jag står mitt i en storm. Och stormen försiggår och jag bara gräver ner mina rötter djupare. Det är ju det enda jag kan göra. Ja. Jag hoppas att ja, ni får gå in på_habits.se istället. Och är det så att ni vill bara du vet skicka pepp till mig så får ni jättegärna göra det via mail. Som vi gjorde på 90-talet där vi skickade mail till varandra. Så känns det. Då når ni mig på [email protected] Det hade varit fint. Annars så ses vi när vi ses. Det här kanske också är en påminnelse till dig. Bara uppskatta det du har och inte ta allt för givet. Det ska inte jag göra nu. Jag har aldrig tagit er för givet. Men jag tror jag har tagit mitt Instagramkonto för givet. Man tänker ju såhär: Jag har ju sett att det här händer andra i min bransch. Men på nåt vis har jag tänkt att det inte kommer att hända mig. Men nu sitter jag här, och det har hänt. Ja... Nu ska jag gå ut i skogen, landa, reflektera ta vara på det jag har Och så kommer jag tillbaks nån gång. Jag tror jag ska passa på att ta en liten paus faktiskt. Okej, lovers. Tack för att jag fick prata från mitt hjärta och dela vad som händer just nu. Det känns skönt att jag ändå får säga det. Du vet, ni kanske bara: Vad tog hon vägen? Ja, här är jag. fast bara, jag är här, jag lovar. Jag ska ingenstans. Det är bara Instagram som tycker att jag ska gömma mig, men jag kommer inte göra det. Okej, puss och kram, kära du. Tack, tack, tack så otroligt mycket för att jag får. Ja, dela från mitt hjärta och att du supportar mig. Det betyder allt, alltså verkligen allt, allt, allt. Från botten av mitt hjärta, tack. Så ses vi förhoppningsvis nästa vecka. Och så får vi se vad som hänt då. Vem vet? Ingen aning. Kanske något spännande. Okej. Puss och kram. Hej då. Ha en fin helg. Puss puss.